I medier och i böcker letar jag efter uppmuntran: någon som ska säga att det finns en plats för säg kristen tro i någon sorts offentligt rum. Jag samlar på sådant: att Karl Ove Knausgård skriver om det olikhetsfientliga samhället där idealmänniskan ser som sin främsta uppgift att inte undertrycka några religioner eller kulturer genom att ge sin egen kultur eller religion företräde. Att det finns något aggressivt i självutplåningen.
Ja, är det inte just det jag känner av? Är det inte just precis det som gör att jag ständigt drar paralleller till min finlandssvenskhet: en känsla av att bli utsatt för aggression? Visserligen en intellektuell, uttråkad, ironisk aggression, men ändå.
En ledarskribent vill ha svar: varför tro på något som det inte finns några som helst bevis för?
Just då känner jag en sådan gemenskap med alla som under årtusenden knäböjt inför sin Gud: slavar, fria män, fattiga, rika. Vi är så många, så många, trots allt. Vi känner av något som inte är mätbart. Vi knäböjer för att vi bara vet.
För att vi bara vet
05.09.2013
Något har hänt.
Under den senare tiden har jag börjat betrakta min kristna identitet som jag betraktar min finlandssvenska identitet: som något att hålla fast vid i motvind, som något att försvara, något att stundvis känna förlägenhet över och framför allt något som alltmer blir privat. En identitet som jag inte inbillar mig att ska gå att förklara eller ens försvara men som jag (alltmer resolut) har föresatt mig att inte ge upp.
Under den senare tiden har jag börjat betrakta min kristna identitet som jag betraktar min finlandssvenska identitet: som något att hålla fast vid i motvind, som något att försvara, något att stundvis känna förlägenhet över och framför allt något som alltmer blir privat. En identitet som jag inte inbillar mig att ska gå att förklara eller ens försvara men som jag (alltmer resolut) har föresatt mig att inte ge upp.

Sofia Torvalds
Vad kan vi lära oss av Maria och Josef idag?
Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33
”Genom släktforskningen har en ny värld med berättelser öppnat sig för mig”
Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30
Knivhuggningsförsöket kommer tillbaka i hans drömmar
Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54
Här förvandlades Frans Erlandsson från blyg tonåring till pratsam gemenskapsskapare
mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32
John L Bell: ”Våra gudstjänster ska inte vara som att besöka en temapark från 1700-talet”
kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga.
6.3.2025 kl. 15:55
Vill kyrkan alls ha med amatörerna?
MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23
Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop: ”Jag var en ung man som sökte meningen med livet”
Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37
”Det jag tycker är fint i scoutingen är att vi alltid utgår från den svagaste”
FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13
Ukrainska Iryna Gorkun-Silén: ”Det hjälper att göra något”
Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47
Hallå där Stella Wahlström!
HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon.
28.2.2025 kl. 21:10
”De fattiga har ni alltid hos er”
Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06
Benjamin Häggblom valdes till sjukhuspräst i Vasa
val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49
Tre präster söker kaplanstjänst i Esbo svenska församling
val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58
Under fastan får vi släppa taget om våra begär
fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta.
24.2.2025 kl. 19:42
”För sörjande är gravgården jätteviktig”
BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg.
24.2.2025 kl. 15:16
Mest läst
- Nu börjar fastan – för mig är det lätt i år
- Finlands ortodoxa kyrkas ärkebiskop: ”Jag var en ung man som sökte meningen med livet”
- Benjamin Häggblom valdes till sjukhuspräst i Vasa
- John L Bell: ”Våra gudstjänster ska inte vara som att besöka en temapark från 1700-talet”
- Vill kyrkan alls ha med amatörerna?
- Lekmannen – begrav ordet
”Tisdagar, när vi övar, är veckans bästa dag – man går hem gladare än man kom till övningen”
KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11
När människor sjunger tillsammans synkroniseras hjärtrytmen
KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17
”Skruttet” är deras stora mirakel – mamman Tiina Kumpuvuori föddes med en cp-skada
MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56
Audas, Hagman: De har sett hur vinden vänder i Svenska kyrkan
Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00
”Du ska inte älska din nästa och hata dig själv”
relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet