En mänsklig rättighet att tro

05.09.2013
Säg ”mänskliga rättigheter” och de flesta torde nicka med eftertryck. Det vill vi. För de flesta sitter försvaret för yttrandefrihet, åsiktsfrihet och likhet inför lagen djupt rotat i ryggmärgen. Religionsfriheten ingår lika självklart i samma batteri av rättigheter. Av någon orsak omges dess självklarhet ändå av en misstänksamhet, som kommer till uttryck när man börjar peta på vad denna rättighet ska ha för konkret betydelse i liv och samhälle.
FN:s specialsändebud Heiner Bielefeldt är väl bekant med invändningarna, som ofta börjar med resonemang kring vad som ska ha företräde, relgionsfriheten eller de mänskliga rättigheterna.

En logisk kullerbytta, hävdar Bielefeldt. Religionsfrihet är en mänsklig rättighet. Den har samma värde och tyngd som de övriga rättigheterna.Religionsfrihet är lika viktig för individen som det är att inte bli diskriminerad på grund av kön, ras eller sexuell orientering. Men märkväl, poängterar han i nästa sats, religionsfrihet handlar om individers rättigheter. Religioner i sig kan, enligt specialsändebudet, inte åberopa religionsfriheten för att slippa bli karikerade eller ifrågasatta. Det är människor som är de rättmätiga innehavarna av rätten att tro, utöva sin tro eller byta tro, enligt artikel 18 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Att religionsfriheten efter franska revolutionen skuffats ner till någon sorts underkategori av de mänskliga rättigheterna är följden av en tankemässig klyvning mellan det immanenta (inomvärldsliga) och det transcendenta, det vill säga det som ligger bortom den empiriska sinnevärlden.

Kardinaltanken i den syn på religioner som FN slagit fast i artikel 18 är att individer fritt får bekänna sig till teistiska, icke-teistiska, icke-ateistiska religioner lika väl som rätten att inte ha en övertygelse som bottnar i någon av dessa.

Men också i FN:s arbete finns det svårigheter att få religionsfrihetens pusselbit att passa in i dagens tänkande kring mänskliga rättigheter. Det är en utmaning som enligt katoliken Bielefeldt bara växer. Den syns även i generalförsamlingen i det internationella samfundet, där religionsfrihetsprincipen prövas från såväl konservativt som liberalt håll.

Specialsändebudet för religionsfrågor sätter bestämt tummen ner både för Pakistans krav på att religioner bör ges ett slags hedersskydd och för stater som ängsligt sopar ut alla sina religiösa traditioner i ett försök att skapa en religionssteril stat.

Enligt honom ska staten blanda sig i så lite som möjligt –åt bägge hållen. Frågan om man får hålla kvar julfesttraditioner i ett traditionellt kristet land kvitteras med ett ”naturligtvis” – så länge det inte handlar om tvång. Han påpekar i stället att en sekulär stat paradoxalt nog kan bli precis lika repressiv som en icke-sekulär.
Hyperkorrekthet kan också slå över och ta sig uttryck i övertramp i individens rättigheter.
May Wikström

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55
Jona Granlund  i Grankulla jobbar med alla åldrar, också med barn och unga.

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00
För 25 år sedan uppträdde Birthe Wingren, Sören Lillkung och Riko Eklundh och Henrik Wikström i Nötö kyrka. Samma kvartett är med i år.

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41
Värmländsk folkkyrklighet är ÅA-professor Cecilia Nahnfeldts avstamp i livet.

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24
Minna Kukkonen-
Karlander jobbar i dag i en chefsposition på CMI:s Asien-team. Tidigare i sin karriär var hon rådgivare till Martti Ahtisaari.

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11
När Gud reste Stefan Myrskog ur mörkret fick han en levande tro.

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44
Mycket sägs om Israel med gamla judeklichéer, anser André Swanström.

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund bodde länge på Bertahemmet i Helsingfors.

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Sley och Kansanlähetys lovar att "inte befrämja" ryska prästvigningar

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58