Den senaste tidens stormar har fått mig att tvivla. I försöken att hålla kvar de glesnande skarorna blir man tvungen att ständigt tumma på de egna principerna, samtidigt som de interna grälen blir bara fler och bittrare. I längden går den ekvationen inte ihop.
Samtidigt finns det hoppingivande tecken på att insikten om just detta börjar växa fram, och kanske tvingar oss att dra slutsatserna, även om de smärtar. Jag tänker på de två senaste ledartexterna i denna tidning; Patrik Hagmans 15.8. och May Wikströms 22.8. Utmärkta analyser som tog fasta på väsentligheter.
Hagman konstaterar att politik och religion, trots allt tal om motsatsen, inte alls går att hålla isär. De bottnar ju båda i det viktigaste som finns, det vill säga frågan om vad vi som människor är och bör vara, och vad som krävs för ett värdigt liv. I det förmoderna samhället skiljde man inte åt dem från varandra eftersom de var två sidor av samma mynt.
Det var egentligen först med det moderna samhället det fanns ett behov av att hålla dem isär. I vår lutherska kyrka kodifierat som tvåregementsläran. Men då byggde vi samtidigt in en friktion mellan de två, eftersom det ena regementet allt tydligare tvingas följa efter det andra. Sådan är moderniseringens logik.
Hagman har helt rätt i att vi behöver mer sammanblandning mellan politik och religion, inte mindre. Samtidigt vet vi att den fusionen är dömd att misslyckas, just på grund av moderniseringens mekanismer. Enda alternativet är fundamentalism, det vill säga att vi med våld tvingar ihop de två igen. Exakt det som nu sker på olika håll i världen. Men det vill nog väldigt få. Vi har bitit alldeles för mycket av äpplet för att kunna lyfta upp det tillbaka.
May Wikström bidrar med en likartad insikt: kyrkan håller på att mista uppfattningen om sig själv som en social kropp. I takt med att staten övertagit alltfler av kyrkans åtaganden kvarstår snart en kyrka som enbart tror ”med knoppen”, och inte ”med kroppen”. Det sistnämnda är ju något av all religions utgångspunkt, det vill säga att människor också rent fysiskt samlas kring det som för dem är heligt, och med det som utgångspunkt bildar en gemenskap. Utan den kroppsliga och sociala dimensionen förlorar en församling en stor del av sin mening.
I Räsänen-debattens efterdyningar har det konstaterats att vi inte behöver skilja åt kyrka och stat eftersom de redan är åtskiljda. Struntprat, eftersom de två i så många avseenden hos oss i Norden är ett, vilket också Wikström konstaterar. Jag vet inte om Hagman och Wikström avsåg det så, men jag läser deras inlägg som en vink om att det kanske är dags för en definitiv separation.
Tvåregementslärans bankrutt
29.08.2013
Jag hör till dem som i det längsta trott på folkkyrkan. En statskyrka light som binder samman medborgarna i vårt samhälle, med en kristen värdegrund som bas. Urvattnad, men i alla fall.
Thomas Rosenberg
"När jag sträckte ut händerna och bad Gud om hjälp drog han upp mig ur träsket"
Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44
André Swanström varnar för de förflugna orden om judar
antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- Anita Höglund är borta
- Gud är densamme, även de gånger kyrkan och människorna i den gör bort sig och gör fel
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
Mark Levengood: ”Livet skulle vara rätt magert utan min gudstro”
jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel.
23.12.2023 kl. 18:58
Nu behövs försoning i Israel mer än någonsin
FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser.
19.12.2023 kl. 10:00
Markus Österlund: ”Vi har en tendens att tro att alla andra har det bättre”
JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59
Pensionärer träder in som kaplaner i prästbristens Österbotten
domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou – präst i Borgå – är årets präst!
UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet