Sanningens ande

Det intressanta är att den Helige ande verkligen har börjat peka på saker i mitt liv som behöver komma ut i ljuset. Saker som jag inte förmått erkänna för mig själv eller för någon annan och som därför fått lämna och puttra under ytan.

Då vi är riktigt ärliga med oss själva upptäcker vi ganska snabbt att vi på många sätt är ruttna. Jag vet inte vad du gör men jag gömmer mig. Jag kan inte låta någon få se det som jag innerst inne låter bo i mitt hjärta. Än mindre vill jag låta Gud se mitt upproriska köttets sinnelag. Men han vet ju om det. Det ligger öppet för honom. Och han vill befria mig från det. Och straffet för min synd har redan lagts på Jesus. Tänk vad verkligt det kan bli då ens ögon plötsligt öppnas och nåden blir konkret.

Men det är obehagligt att vara ärlig mot sig själv, i det ögonblick då man inser vad som finns inuti en. Men det är också det ögonblicket som kan förvandla hela vårt liv och befria oss. Saningen ska göra oss fria, säger Jesus.

Det är i sanningens ögonblick som man får lägga allt bakom sig och ta emot det liv som Jesus ger. Sanningens ande avslöjar kanske sanningar som gör ont, känns och är vidriga. Men han gör det bara för att vi ska få bli fria från de sakerna vi bär på. Vilken nåd.