Inte längre främmande land

Under våren bodde jag fem månader i Utrecht, Nederländerna. Där studerade jag, där lärde jag känna en annan kultur och där skapade jag vänskapsband för livet.

De relationer jag knöt under mina månader som utbyteselev fascinerar mig. Så snabbt det kan gå att komma människor riktigt nära in på livet. Vi befann oss alla i samma situation: långt hemifrån det trygga och välkända. Vi hade bara vandra att luta oss mot när det blåste lite extra och som vi lutade.

En kväll, ungefär två veckor efter att vi för första gången presenterat oss för varandra satt jag och mina nyfunna vänner och diskuterade världsorättvisor, kulturskillnader och framtidsdrömmar.

Djupa och personliga ämnen som jag knappast hade diskuterat med nästan främmande människor på hemmaplan. Den tilliten och uppriktigheten jag upplevde där öppnade mina ögon och fick mig att inse att det räcker med att dela med sig av sin egen kultur för att skänka en medmänniska en ny syn på världen. Den visdomen bar jag med mig när jag fem månader senare reste hem, från det inte längre så främmande landet.