Höstdagarna lyser framtidshopp

10.11.2011
Sjuhundra unga har i dagarna (förhoppningsvis) röjt upp packningen från Höstdagarna och ställt in sina liggunderlag i skrubben igen.
Sjuhundra unga har i dagarna umgåtts intensivt med jämnåriga från andra delar av landet, som talar svenska med en annan (läs: konstig) dialekt än de själva.
Sjuhundra unga har sjungit, lyssnat på andakt, vrålat till häftig musik, bakat cupcakes och delat kristen tro.

Till de sjuhundra passar det att i sammanhanget foga in inflikandet om en inte oanselig skara ungdomsarbetsledare och vuxna, som i många fall år efter år delar den här upplevelsen med dem kring femton år.

Höstdagarna har över 60 år på nacken, likaså arrangören Förbundet Kristen Skolungdom r.f. Det grundades i tiderna som takorganisation för de kristna elevgrupperna som samlades i skolorna runtom i landet. I dag är Höstdagarna, som arrangeras varje år kring Allhelgona, kärnan i verksamheten.

Evenemanget samlar varje år flera hundra deltagare, och ingår vid det här laget som en pusselbit i livshistorien för tiotusentals individer. Tammerfors har varit knutpunkten där busslasterna från både söder och norr har samlats i Sampola skola. I år styrdes Höstdagarna utanför de sedvanliga mönstren på grund av renoveringsarbeten och samlades den här gången i Lempäälä. Det hela fungerade ändå. För det är något i konceptet som har en dragningskraft som inte tappat stinget trots tid och rum. Det handlar också om att arrangörerna lyckats förnya konceptet samtidigt som de hållit kvar kärnan.

Det är anmärkningsvärt att Höstdagarna inte har fått ett större allmänt erkännande än de har gjort. Vilka andra evenemang föser ihop svensktalande individer från Åland till Närpes, Borgå till Pargas i den mest kräsna av åldersgrupper – frivilligt!? Ett lysande parallellfall hittar man i Stafettkarnevalen men i övrigt är Höstdagarna unikt som en återkommande punktinsats som kittar fast den lösa finlandssvenska gruppidentiteten. Den väcks när en ung helsingforsare eftertänksamt berättar om hur fint det kändes att tända Allhelgonaljus med hundra andra ungdomar på en mörk gravgård. ”Och för att det inte fanns någon sten för dem som var begravda nån annnastans så tände vi ljus på alla gravar som inte hade någon lykta. När vi gick var det ljus överallt.”

Förtjänstmedaljer! Utmärkelser! Var dröjer de?!
Evenemanget bygger till stor del på att många engagerar sig som ansvarsbärare också idéellt. Där är styrelsen för Förbundet Kristen Skolungdom en viktig pusselbit. Men betydligt viktigare än finorden är att garantera att Höstdagarna inte vingklipps ekonomiskt, bland annat när det gäller möjligheten att få allmän stiftskollekt. 

Ibland kan man känna sig moloken över att intresset för kristen tro verkar sina. Ibland känns svenskheten splittrad och självdöende. Tappa inte sugen! Höstdagarna glöder som ett hopp som får även de torraste ögonen att tåras.
May Wikström
För Elsa Sandås är tro och kreativitet tätt sammanvävda.

HALLÅ DÄR. – En sak jag har lärt mig under de senaste åren är att det finns en rikedom i att frimodigt dela med sig av det kreativa Gud har lagt på ens hjärta. En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55
Färger, penslar och papper finns att tillgå i Johannes vardagsrum varje tisdag, liksom pussel, brädspel m.m.

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

val. Församlingspastorstjänster tillsätts inte genom offentligt ansökningsförfarande. Domkapitlet begär församlingen om ett utlåtande om dem som anmält intresse och fattar sedan beslut om förordnandet med utlåtandet som grund. 5.8.2024 kl. 13:39

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50
Fredrik Kass är kyrkoherde i Kvevlax församling.

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55
Jona Granlund  i Grankulla jobbar med alla åldrar, också med barn och unga.

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00
För 25 år sedan uppträdde Birthe Wingren, Sören Lillkung och Riko Eklundh och Henrik Wikström i Nötö kyrka. Samma kvartett är med i år.

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41
Värmländsk folkkyrklighet är ÅA-professor Cecilia Nahnfeldts avstamp i livet.

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24
Minna Kukkonen-
Karlander jobbar i dag i en chefsposition på CMI:s Asien-team. Tidigare i sin karriär var hon rådgivare till Martti Ahtisaari.

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11
När Gud reste Stefan Myrskog ur mörkret fick han en levande tro.

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44
Mycket sägs om Israel med gamla judeklichéer, anser André Swanström.

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

Doris Ståhl gillar att pyssla med blommor.

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27
- Vi har precis skyddat 14 hektar skog, säger förvaltningsdirektör Anne Jokela i Karleby

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59
– Behovet av bostäder för ukrainare är ofantligt stort, säger diakonichef Katri Valve i Vanda.

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38
– Jag tror inte det är en slump att vi är här. Det finns något för oss alla, säger Elina Sagne-Ollikainen.

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15
 – Jag älskar att skriva, säger Louise Häggström.

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26