Ett gott ändamål?

Vad spelar det egentligen för roll vad vi tänker om vi bara går förbi?

Jag hör ständigt argument för att det inte hjälper att ge tiggarna pengar eftersom ”de ändå inte får behålla pengarna själva”. Eller att ”det uppmuntrar tiggeriet”, och ”pengarna går ändå till tobak”. Bra och sakliga argument som förmodligen ofta stämmer men som bortser från en sak: Vem är vi att bestämma och bedöma vem som förtjänar eller inte förtjänar en god gärning? Som om det skulle vara ett bättre alternativ att bara gå förbi och låtsas som inget.

I Romarbrevet 2: 1-11 säger Paulus att vi inte ska göra skillnad på människor. Gud gör inte skillnad på människor. Om Gud har kallat oss att älska människor varför gör vi då det till en komplicerad debattfråga? Och framförallt, varför gör vi skillnad på människor?

Det hjälper förmodligen inte på sikt att ge tiggare pengar. Det finns antagligen mycket bättre alternativ. Men vi får inte använda det som en ursäkt för att blunda för deras verklighet.

Jag brukar ibland köpa en smörgås eller ge en slant åt en tiggare. Kanske stanna och tala någon minut. Ett vänligt ord som visar att jag ser, bryr mig och lider med dig.

Om jag blir lurad av någon som kanske egentligen inte är så fattig så blir jag lurad. Men rädslan för det ska inte hindra mig från att visa kärlek.