Mission är mer än bara ord

24.01.2013

Att dricka sitt morgonkaffe i godan ro och samtidigt läsa tidningen Kotimaas kolumnist Rebekka Naatus tankar om mission kan ge lite hosta då kaffet fastnar i vrångstrupen. Den unga kvinnan, som är informatör i Uleåborgs församlingar, menar att ordet mission bör förpassas till museum. Kyrkan bör sluta med att förkunna Ordet ute i världen, så många har konkreta behov av hjälp och inte av Guds Ord. ”Tänk att vi med kyrkoskatten stöder kyrkornas förkunnelse ute i världen. Inte skall det vara så!” utropar den unga damen, och undrar dessutom varför mission borde intressera unga.

Jaha, nu hamnar vi i museisamlingar, vi missionärer. Det har antagligen de egna barnen redan länge tänkt, kanske inte på grund av missionsarbetet, utan på grund av den allmänna stenåldersinställningen till allt. Förutom kaffet i vrångstrupen gav kolumnen all orsak att fundera över missionsarbete och dess innehåll. Också utan provocerande kolumner bör missionärer, missionsorganisationer och kyrkfolk grundligt fundera på missionens uppgift i en ständigt föränderlig värld.

Är det rätt att föra ut vår tro, vår religion, till andra folk? De har ju sina egna religioner, sin egen tro. Jag är ingen vän av dynamisk omvändelseverksamhet, men Jesu missionsbefallning har jag svårt att hoppa över. ”Gå ut i hela världen, till alla folk …”. Ganska många år har jag haft möjligheten att leva som kristen i en annan kultur, med en annan tro. Och jag har fått se att kristendomens kärleksbudskap och undervisning om nåden (O, vad gammalmodigt!) ger människor en trygg plattform att stå på. Att inte behöva vara rädd för onda andars alla påhitt, att inte behöva berövas nattsömnen på grund av hot om förbannelse, som grannen meddelat att han skall ordna om. Sådant har vi rationella västerlänningar svårt att förstå.

Vad betyder kärleksbudskapet konkret? Att ge den hungriga mat och kläder, att bistå vid katastrofer och i nöd. Att lära analfabeten läsa så att han kan ta reda på fakta och inte behöver förlita sej på lurendrejares utsagor. Att vaccinera barnen så att de inte behöver dö i mässling. Att lära mammor tillreda näringsrik gröt av lokala sädeslag för att barnet inte skall bli efterblivet på grund av undernäring. Att skaffa stöd för en knäled som en sparkande ko åstadkommit, för att han som blev sparkad inte skall bli sittande på sin stol, utan ska kunna arbeta och försörja sin familj. Allt detta utan att en sekund glömma vem som är Uppdragsgivaren!

Mission och missionsarbete hör inte hemma på museum, det hör i allra högsta grad hemma i vår värld. Att uppdatera arbetsmetoderna är livsviktigt. Att gå igenom sina strategier och våga ändra dem vid behov, att hela tiden vara vaken för medmänniskans behov och svara på dem med respekt, det är dagens missionsmelodi.

Ann-Katrin Store