Redan i den förra omgången, KSSR-processen, var det uppenbart att utvecklingen mot allt större enheter hotar det som är församlingarnas egentliga mission, det vill säga att utgöra en trosgemenskap på det egna modersmålet. Och ännu värre blir det med de sammanslagningar som nu aviseras. Dags alltså att slutligen kapa de olycksaliga förtöjningarna till kommunen som förvaltningsenhet!
Det gläder mig att biskop Björn gör vad han kan för att rädda det svenska stiftet. För det handlar ju om ingenting mindre än det.
På den kommunala sidan har Krister Ståhlberg nyligen gått fram med kyrkstöten och omilt väckt beslutsfattarna med att föreslå tre stora kommuner i Svenskfinland. Men inom kyrkan borde vi kanske gå ännu längre än så och skapa ett enda stort förvaltningsområde: det svenska stiftet.
Jag kommer nämligen inte ifrån att det nuvarande systemet med tvåspråkiga samfälligheter är otympligt och fungerar dåligt. I längden betyder det ofrånkomligen att finskan får en allt större plats inom det svenska stiftet, som ensamt får stå för tvåspråkigheten inom kyrkan (precis som fallet är också på övriga håll inom det svenska Finland).
Varför alltså inte löpa linan ut och gå in för den så kallade stiftsmodellen? Att välja församling enligt språk kan ju inte vara svårare än att välja mellan svensk och finsk skola. Eller dagis. I vårt utspridda Svenskfinland innebär det visserligen att den tunga beslutsmakten ifråga om ekonomi och förvaltning flyttas rätt långt ifrån den enskilda församlingen – men har vi egentligen så många alternativ om vi på allvar vill hålla kvar ett gudstjänstliv på svenska? Det skulle samtidigt ge vårt stift, med stiftsfullmäktige och stiftsråd, helt nya möjligheter.
Problemen och utmaningarna är självfallet många. Inte bara avstånden utan också den helt praktiska fördelningen och förvaltningen av våra kyrkor, gravgårdar, församlingshem och andra konkreta rum, med avsevärda känslovärden. Men omöjligt kan det ju inte vara.
Vi måste åtminstone våga tänka tanken om vi alls vill upprätthålla de redan skakiga strukturer vi kallar Svenskfinland. Av dem kommer församlingarna sannolikt i det långa loppet att visa sig vara mest seglivade och därmed viktigast. Den hamn vi alla återvänder till, liksom sjömännen till sjömanskyrkan, var än de seglar ute på haven.
Förresten: en snabb googling ger vid handen att frasen i början egentligen lyder ”Förfäras ej, du lilla hop”. Den första raden i Gustaf Adolfs fältpsalm från 1632, med text av Johan Olof Wallin.
Thomas Rosenberg är sociolog, skriftställare och samtidsanalytiker.
Räds ej du lilla hop
27.10.2011
Vet inte varifrån den kom, frasen ovan, men den kändes plötsligt riktig,
som intro till en reflexion kring församlingarnas roll i de
sammanslagningar som nu sveper fram över landet.
Thomas Rosenberg
"Det handlar om tillhörighet och att jobba för någonting som är större än en själv"
SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50
"Tron är som en skattjakt, men Gud söker oss mer än vad vi söker honom"
Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55
Kyrkpressen granskar: Så fördelas prästernas arbetsbörda i stiftet
PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00
Ursprungskvartetten återförenas på Nötö och Nagu – firar Sommarsång
SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41
Teologiprofessorn: ”Det finns en förväntan på kyrkan”
PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00
Kyrkans mest använda ord ”tro” kan kännas svårt: Tror jag tillräckligt?
tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24
Vill du vinna – eller vill du ha fred?
FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering.
11.7.2024 kl. 18:11
"När jag sträckte ut händerna och bad Gud om hjälp drog han upp mig ur träsket"
Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44
André Swanström varnar för de förflugna orden om judar
antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Mest läst
”Hur kan man inte tvivla?”
TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18
Hanna Similä är flygplatspräst: ”En dag får vi alla tillstånd att lyfta”
FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00
Snart 40 år av kvinnor som präster - domkapitlet trummar igenom den första i Karleby
KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05
Ronja-regissören David Sandqvist: "Ända sedan jag var liten har jag behandlat frågan om döden"
teater. Samtalet med David Sandqvist, som har regisserat Ronja Rövardotter på Svenska Teatern, glider in på döden gång på gång. – Jag har alltid varit rädd för döden.
28.9.2023 kl. 14:00
Cecilie Hoxmark har accepterat att hon inte får barn
OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge.
27.9.2023 kl. 19:56
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet