Redan i den förra omgången, KSSR-processen, var det uppenbart att utvecklingen mot allt större enheter hotar det som är församlingarnas egentliga mission, det vill säga att utgöra en trosgemenskap på det egna modersmålet. Och ännu värre blir det med de sammanslagningar som nu aviseras. Dags alltså att slutligen kapa de olycksaliga förtöjningarna till kommunen som förvaltningsenhet!
Det gläder mig att biskop Björn gör vad han kan för att rädda det svenska stiftet. För det handlar ju om ingenting mindre än det.
På den kommunala sidan har Krister Ståhlberg nyligen gått fram med kyrkstöten och omilt väckt beslutsfattarna med att föreslå tre stora kommuner i Svenskfinland. Men inom kyrkan borde vi kanske gå ännu längre än så och skapa ett enda stort förvaltningsområde: det svenska stiftet.
Jag kommer nämligen inte ifrån att det nuvarande systemet med tvåspråkiga samfälligheter är otympligt och fungerar dåligt. I längden betyder det ofrånkomligen att finskan får en allt större plats inom det svenska stiftet, som ensamt får stå för tvåspråkigheten inom kyrkan (precis som fallet är också på övriga håll inom det svenska Finland).
Varför alltså inte löpa linan ut och gå in för den så kallade stiftsmodellen? Att välja församling enligt språk kan ju inte vara svårare än att välja mellan svensk och finsk skola. Eller dagis. I vårt utspridda Svenskfinland innebär det visserligen att den tunga beslutsmakten ifråga om ekonomi och förvaltning flyttas rätt långt ifrån den enskilda församlingen – men har vi egentligen så många alternativ om vi på allvar vill hålla kvar ett gudstjänstliv på svenska? Det skulle samtidigt ge vårt stift, med stiftsfullmäktige och stiftsråd, helt nya möjligheter.
Problemen och utmaningarna är självfallet många. Inte bara avstånden utan också den helt praktiska fördelningen och förvaltningen av våra kyrkor, gravgårdar, församlingshem och andra konkreta rum, med avsevärda känslovärden. Men omöjligt kan det ju inte vara.
Vi måste åtminstone våga tänka tanken om vi alls vill upprätthålla de redan skakiga strukturer vi kallar Svenskfinland. Av dem kommer församlingarna sannolikt i det långa loppet att visa sig vara mest seglivade och därmed viktigast. Den hamn vi alla återvänder till, liksom sjömännen till sjömanskyrkan, var än de seglar ute på haven.
Förresten: en snabb googling ger vid handen att frasen i början egentligen lyder ”Förfäras ej, du lilla hop”. Den första raden i Gustaf Adolfs fältpsalm från 1632, med text av Johan Olof Wallin.
Thomas Rosenberg är sociolog, skriftställare och samtidsanalytiker.
Räds ej du lilla hop
27.10.2011
Vet inte varifrån den kom, frasen ovan, men den kändes plötsligt riktig,
som intro till en reflexion kring församlingarnas roll i de
sammanslagningar som nu sveper fram över landet.
Thomas Rosenberg
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- Anita Höglund är borta
- Gud är densamme, även de gånger kyrkan och människorna i den gör bort sig och gör fel
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
"Jag gläds mest över uppståndelsen"
PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00
Gud har aldrig sagt att mörkret är gott – Gud är ljus och Jesus vår vän i mörkret
BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
"Påsken är skön för att det är okej att släppa sin glada mask och verkligen vara sorgsen"
PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Frälsningssoldaten Annika Kuivalainen: "Vi framhåller glädjen över att vi är förlåtna"
FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Essä: Jesus, Stubb och Marin i baren
PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet