Påsken handlade om nästan allt – utom pengar

OMKRING 400 euro anser man att Judas Iskariot i dagens mynt fick för Jesus när han förrådde honom för de lokala myndigheterna. Detta ifall de trettio silverpengar han i påskberättelsen fick var siklar enligt modell från det nedlagda romerska myntverket i Tyros i det nuvarande Libanon.
I övrigt handlar hela påskdramat inte om pengar. Det handlar om allt annat än pengar. Det handlar om öde och kall. Om trohet och feghet. Om förtryck och ockupation. Om nation, löften och längtan. Om brott och straff. Om smärta och seger. Om mörker och ljus.
Om brott och straff. Om smärta och seger. Om mörker och ljus.
Om död och evigt liv. Om filosofin kring att vara människa, enligt Pilatus. Om kvinnor som läser av den nya glädjen. Om Gud och människa.
Men inte om pengar.
I PÅSKATID 2025 tycks allt i världen handla om pengar. All hydraulolja i världsmaskineriet tycks utgöras av de ekonomiska mekanismerna.
Vi finländare är för åttonde gången i rad världens lyckligaste folk. Trots det handlar det politiska snacket på nyheterna ständigt om oron för att ekonomisk tillväxt ska vända i recession, att statsskulden ska spinna ur vår kontroll eller att man som människa blir dyr för samhället när man blir gammal.
I USA har relationer och vänskap mellan folk och länder under de senaste omtumlande, ja, bisarra veckorna handlat om ett vårdslöst slungande av tullar och procent utöver världskartan.
Som alla tullindrivares tullindrivare kommer den amerikanska presidenten en dag att sitta som en global Super-Sackaios i ett träd med sin älsklingsgolfklubba, rädd för allt och alla, och önska att en nådefull röst skulle säga ”Donald, kom ner”.
Super-Sackaios i ett träd med sin älsklingsgolfklubba, rädd för allt och alla, önskar att en nådefull röst skulle säga ”Donald, kom ner”.
De sjuka sidorna av ett samhälle som har haft pengamakeriet, making money, allt för mycket för ögonen står i kris när pengar och miljarder överskuggar allting.
MEN LIKASÅ i Europa. Också här är EU-projektets drivande motor ekonomi och ett ändlöst språk kring pengar.
Inför det ukrainska (eller det palestinska) folkets pågående korsfästelse säger vi oss stå med Ukraina ”så länge det behövs”. En handfull frivilliga män och kvinnor har tagit på sig den sko krigaren bär i stridslarmet och åkt till Ukraina. Men de flesta av oss sitter snarare och talar om pengar.
”800 miljarder euro” nämner EU:s ledare som summan som vi ska reservera för att betala oss till fred i Europa i vår tid. Pengar,
för vilka det inte ens ska finnas vapen och ammunition att köpa just nu.
ÅR 1956 var många frågor i Europa osäkra och olösta. Den brittiska regeringen skrev då under premiärminister Anthony Eden ett
regeringsprogram kallat ”Utmaningar i vår tid”. På dess 140 sidor nämndes ordet ekonomi en endaste gång.
I stället skrev man om vad man som brittisk nation ville göra. Bygga hem för de husvilla.
Utbilda barnen. Träna unga bättre för arbetslivet. Hjälpa de fattiga. Vårda de sjuka.
DEN FÖRSTA kristna påsken var kontantlös. Den handlade om livet, nåden och glädjen. Utom för Judas, som såg till pengarna, och blev undergångens man.