Nu börjar fastan – för mig är det lätt i år

Min son fick ett nytt fotbollslag i höstas och jag fick frågan om jag kan tänka mig att sitta med i lagets styrgrupp. Nej, sa jag. Och eftersom jag enligt min tonårsdotter är en hopplös people pleaser (hon har för övrigt helt rätt) så hade jag naturligtvis också en giltig ursäkt. Jag sitter redan i tre olika styrelser och kan tyvärr inte ta på mig ett fjärde liknande uppdrag.
Någon månad senare fick jag en annan fråga. Kunde jag tänka mig att bli en av lagledarna för fotbollslaget? Det fanns redan två, men det skulle behövas åtminstone en till. Var det kanske jag?
Och vet du vad? Det var tydligen jag.
Du läste rätt. Jag sa alltså nej till ett uppdrag som innebar ganska lite jobb med motiveringen att jag redan hade så mycket annat. Men sedan sa jag ja gladeligen ja till ett uppdrag som innebar väldigt mycket jobb. Trots att jag fortfarande hade så mycket annat.
Så numera har jag ett eget palloID (den som vet vet). Jag har egna fotbollskläder i blått och orange. Jag finns med i fem olika WhatsApp-grupper kopplade till min älskade tolvårings fotbollsdrömmar. Och vet ni vad? Jag tycker faktiskt om att vara lagledare. För jag får finnas i ett härligt sammanhang med fina och roliga människor som vill de här pojkarnas absolut bästa.
Men det hjälps inte – min kalender som såg rätt orimlig ut redan i höstas ser ju inte mer rimlig ut nu.
Jag avslutade alltså förra året med att tacka ja till ett nytt uppdrag och ungefär samtidigt insåg jag att jag under det här nya året måste tacka nej lite oftare än jag egentligen vill. För livet måste faktiskt innehålla någon slags luft och åtminstone lite marginal för att vara hållbart.
När tempot är för högt känns tiden som en fiende snarare än som en gåva. Tillvaron blir liksom en konstant jakt på något helt nödvändigt som det aldrig finns tillräckligt av och pulsen är lite förhöjd hela tiden. Det går inte att leva så, inte ens fast man har ett eget palloID.
"För mig är det lätt i år. Jag ska fortsätta fatta beslut som skapar mer vila och mer luft i min vardag. Och jag ska använda den vilan och luften för att göra de där sakerna som ger mitt och andras liv glädje och mening. Jag ska umgås med mina vänner. Jag ska umgås med Gud.
Nu börjar fastan. För mig är det lätt i år. Jag ska fortsätta fatta beslut som skapar mer vila och mer luft i min vardag. Och jag ska använda den vilan och luften för att göra de där sakerna som ger mitt och andras liv glädje och mening. Jag ska umgås med mina vänner. Jag ska umgås med Gud. Jag ska läsa den där andliga boken som har väntat rätt länge i bokhyllan nu. Jag ska spela Alias med min åttaåring. Jag ska röja och rensa i klädskåpet. Och jag ska heja på min son och hans lagkompisar, iklädd mina egna fotbollskläder.