Pushar kyrkor och samfund på politikerna tillräckligt?

”PEANUTS”, småkrafs, säger en veteran i riksdagen om de kristna och kyrkliga organisationernas direkta och aktiva inflytande i dag på politiker och beslutsfattare.

Kommersiella företag, bransch- och intresse­organisationers plus rena lobbningsföretag går dagligen med nästan kirurgisk precision in på till och med enskilda lagparagrafer för att få dem ändrade till egen fördel. Med broschyrer och prospekt stöder de sina krav; ibland också med siffror och forskning som drar hemåt.

Kyrkpressen har i det här numret tittat på den nya statliga databas där finländsk lobbning och samhällspåverkan registreras. Ett motsvarande register finns för EU-förvaltningen i stort, men inte i något annat nordiskt land.

"Chokladfabrikörer och skeppsmäklare är med. Men inte kyrkor och samfund."

EN HEL DEL intressanta trådar går redan efter det första halvåret att läsa ut också om kyrkor, missionsorganisationer och kristna sammanslutningar. De siffror som Statens revisions­verk offentliggör ur registret kan vem som helst förresten bläddra i på nätet redan nu.

Den allmänna bilden blir i alla fall att det kyrkliga Finland inte är särdeles aktivt i att påverka genom just kanalerna att gå upp och träffa riksdagsledamöter eller att tala med någon vid ett ministerium.

Allt från autister och kompositörer till fartygsmäklare, chockladfabrikörer och skrothandlare i Finland är redan registrerade för att kunna ta vara på sina intressen. Men det kyrkliga i vårt land har så här långt inte vaknat. Inga församlingar, samfälligheter eller religionssamfund är så här långt med i registret och beredda att lobba och påverka.

SOM DET HETER så är Guds rike å andra sidan inte alltid av denna världen. Det är inte nödvändigtvis genom aktivism och lobbning som de kristna värderingarna blir ljus och salt i tillvaron.

Det är kanske också allmänt taget en av de stora felkällorna kring det nya Öppenhetsregistret.

Politiker och beslutsfattare är ofta så förankrade i sina egna nätverk, allt från egna stadsfullmäktigen på hemorten till fackföreningar och väckelserörelser. Det är svårt att skilja på när de i egentlig mening bara har lyssnat på sina väljare och när de har blivit lobbade. Där kan det egna älgjaktlaget eller bönefrukostsällskapet ha lika stor betydelse för politiken som något stort infopaket från en aktör i den tredje sektorn.

KRISTEN tro och värdepalett är subtila saker. Så det är svårt att sätta fingret på när en politisk beslutsfattare lyssnar till sitt eget eller folkets gemensamma samvete färgat av kristna värderingar.

Man får väl kanske förvänta sig att hen, makthavaren tar till sig de övergripande värderingar som ska styra honom eller henne också i mindre detaljerade beslut även om inte präster, pastorer och andra troende står i kö till dem tillsammans med Tekir, Miltton, Blic, Rud Pedersen och de andra lobbarföretagen.

Och så kanske den ekumeniska gudstjänst (eller numera det konfessionslösa alternativet) som erbjuds varje gång riksdagen sammanträder för året anger en ton om ansvar och ödmjukhet som går igen och ljuder under årets arbetstyngda makt­utövning.