Jag önskar mig en riktig jul

20.12.2012
Allt var grannare, sannare då. Jag önskar mig en riktig jul, precis som den var förr. Svenska the Real Group sätter i sin En riktig jul ord på vår ambivalens inför den högtid vi går att fira. Där finns den bottenlösa längtan efter barndomens jular. Där finns den ändlösa listan på måsten som man känner sig tvungen att pricka av för att den riktiga ska infinna sig.
Och där finns den smärtsamma insikten om att det där vackra som glimrar i minnets förskönande spegel trots alla ansträngningar aldrig kommer tillbaka. Sospiria, lär kyrkofäderna ha kallat den sortens längtan. Blandingen av skönhetsupplevelse och saknadens smärta.

När kyrkpressen för ett par nummer sen skrev om två diametralt motsatta sätt att ta emot julen, Bulla upp eller banta ner,  var responsen stor och varm till de inblandade. Många kände igen sig både i julnojorna, viljan att ta avstånd från dem eller viljan att hålla tag i dem trots att vardagen snurrar lite för fort för att man ska orka och hinna med. Andra känner igen behovet av att få göra så som man brukar, för att få en riktig jul. Båda måste få bejakas. Det sociala tvånget att hänga upp julgardiner är kanske inte lika starkt längre som det var för ett par decennier sedan. Det finns trots allt en växande traditonstolerans, som också kan se den avskalade julen som ett alternativ. Men då är det viktigt att den toleransen gäller åt bägge hållen.

Samtidigt märker nämligen de som vill skala bort mycket och radikalt att det hastigt uppstår tomrum när man gör det. En insikt kom från Lars-Johan Sandvik, kyrkoherden i Nykarleby. Han krönikerade i Vasabladet om far- och morföräldrarnas huvudbry inför uppgiften att skaffa julklappar. Är julklappar till alla ett måste och hur dyra ska de vara? Är det bättre med en sedel än ”fel” klapp?  Det finns säkert många som känner igen den här sortens vånda, och som kanske går in för alternativa lösningar. Någon väljer att ge handlingar eller upplevelser, någon annan sätter det i system så att var och en köper bara en klapp, till en person.

Det som kändes rationellt kan efteråt väcka en viss tomhet, konstaterar Sandvik. Tunga traditioner som försvinner måste ersättas med något annat för att det inte ska kännas fattigt. Och vårt land är kargt och festfattigt, så pass att vi kanske inte är så duktiga på det helt enkelt.
För många är det en stor glädje att få ge, för en själv också, när prestationsrädslan inte ligger så tungt över en. En nyckel är kanske medvetenhet. ”Jag ger – för att jag vill det, enligt den förmåga jag har. Jag gör – för att jag vill det, likaså enligt min förmåga.” Det är den här tanken som lätt sköljs bort med reklamen med årets julklappar och festbordsdukningar som droppat in i våra postluckor sedan november. Men håller man den kvar glider julskinkan och presenterna ur centrum. I stället ser man klart dem man älskar, i fest och vardag. Som finns här just nu. Just så som det var tänkt.
May Wikström
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund bodde länge på Bertahemmet i Helsingfors.

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Sley och Kansanlähetys lovar att "inte befrämja" ryska prästvigningar

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32
Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

Metodistkyrkan öppnar för samkönat – med många reservationer.

HBTQ. Metodistkyrkan har tagit ett världsomspännande beslut om att montera ner sin praxis om att homosexualitet "inte är förenlig med kristen lära". Men kyrkan sprack på kuppen. 2.5.2024 kl. 22:32
Samia Abuelfahem kockade palestinskt-jordanskt till Fredskaféet.

INVANDRARARBETE. Församlingscentret vid Lundagatan i Borgå har i åtta år varit centrum och träffpunkt för utlänningar och invandrare i Borgå med Fredscaféet. Eld­själen i arbetet är Domkyrkoförsamlingens kaplan Hanna Eisentraut-Söderström. 29.4.2024 kl. 10:00
Pia Kummel-Myrskog börjar i Petrus församling i juni.

kyrkoherdeval. Domkapitlet fattade beslutet vid sitt möte idag. När församlingsrådet i början av april skulle välja mellan Pia Kummel-Myrskog och församlingens tf kyrkoherde Ronny Thylin föll rösterna jämnt. Därför blev det domkapitlet som fattade beslutet. 29.4.2024 kl. 13:16
– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

profilen. Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt. 29.4.2024 kl. 08:00
Dopet kan se ut hur som helst och kräver inga storsatsningar.

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16