"Nu förstår jag att doften var det enda som hon hade kvar när allt annat var borta"

18.09.2024
Maria Sundblom Lindberg är präst, psykoterapeut och publicist.

Den hänger på en krok i farstun. En mörkblå parkas i nylon. Klädda knappar och stora framfickor. En ficka flaggar lite på hälft efter att tråden inte längre kunde stå emot trycket från våta vantar, ficklampor och frusna händer. Rocken är till åren. Den firar snart ett stillsamt 70-årskalas mellan en sliten sportjacka och en trist trench men till skillnad från de senare kommer den aldrig att åka till någon klädinsamling.

En gång i tiden var rocken min morfars. Den användes bara till stadsbesök och kostymtillställningar så när jag fick den 1993 var den lika fin som när den köptes. I själva verket bad jag om att få den efter hans begravning. Den doftade av Watzins hårvatten och hans använda näsdukar var hopskruttade i innerfickan. Han kom så nära. Att använda rocken var som att fortsätta att umgås. Den värmde och tröstade och det gör den fortfarande. När jag knäpper de få knappar som finns kvar och lägger upp luvan är det som om han skulle lägga sina armar runt mig.

"Kläderna som finns kvar av de döda är så levande. Skjortan, mössan och handsken väntar i skåp och lådor som om inget hade hänt."

Kläderna som finns kvar av de döda är så levande. Skjortan, mössan och handsken väntar i skåp och lådor som om inget hade hänt. Ärmarna är ännu upprullade och det finns lite senap på tummen. Klänningen avvaktar på galgen och skorna hoppas i hallen. Hur ska man kunna sätta ner något så levande i lådor och påsar och varför ska man göra det? Jag bara frågar.


Mönster och material minns man också så länge. En ruta eller en färg räcker för att förflytta sig 5 eller 35 år tillbaka i tiden på en sekund och länge lever doften av en människa. När jag var runt 20 dog våra grannar i en olycka. Det var lite före jul och mamman hade blivit hemma för att städa. Hon var den enda som blev kvar och när hon kom hem från bårhuset gick hon genast till tvättkorgen, tog ut barnens smutsiga kläder och kröp ner med dem under ett täcke. Jag var för ung för att kunna ta in hennes förlust men nu förstår jag att doften var det enda som hon hade kvar när allt annat var borta. När mina barns farfar dog för några år sedan gjorde 8-åringen detsamma. ”Jag går med faffa en stund” sa hon och klev in i garderoben och gömde sig mellan de smårutiga skjortorna i brunt och beige. Där i mörkret blev han så levande som en död människa kan bli.

"Jag tycker om orden från Lukasevangeliet. Det är inte så tvärsäkert var något är och vad något är."

”Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Jag tycker om orden från Lukasevangeliet. Det är inte så tvärsäkert var något är och vad något är.
Guds rike är i alla fall inom oss och himmelriket är kanske också så nära att vi kan nudda dem vi saknar genom att fortsätta att använda deras morgonrock, genom att fortsätta att älska.

Maria Sundblom Lindberg

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37