Trenden håller på att svänga för Svenska kyrkan
I våras fick vi de första hårda siffrorna på det som jag länge gått omkring och ”känt”: att trenden håller på att svänga för Svenska kyrkan. Antalet gudstjänstbesök, konfirmationer, konsertbesök med mera ökade. Här finns ännu lite att hämta igen efter pandemin, men riktningen är rätt tydlig.
Intressantare är att förtroendet bland svenskarna för Svenska kyrkan har stigit med fyra procentenheter. Det låter kanske inte som mycket, men det handlar om 400 000 svenskar som inte hade förtroende för kyrkan tidigare men som nu har det.
Det låter kanske inte som mycket, men det handlar om 400 000 svenskar som inte hade förtroende för kyrkan tidigare men som nu har det.
Dessa siffror bekräftas av många som arbetar ute i församlingarna. Det kommer fler människor, människor är mer intresserade. Och i offentligheten pratar man om kristen tro på ett nytt sätt.
Orsakerna till denna förändring är många. En sak är förstås att människor i oroliga tider alltid sökt sig till kyrka och religion. En annan är mångkulturen: inte minst bland unga spelar det en stor roll att ha klasskompisar som är muslimer eller syrisk-ortodoxa och varken skäms eller döljer sin tro. Det väcker intresse om den egna tron hos de svenskkyrkliga, något som syns tydligt i konfirmandarbetet där fler unga vill veta mer om just Gud och Jesus.
Mycket handlar också om att den generation som har en egna minnen av den ”stränga och auktoritära” kyrkan nu börjar närma sig 70. Det gäller också personer som har starka sekulära ideal. Människor i medelåldern och yngre har ofta lite kunskap om kyrkan, och gör en bedömning utifrån vad de ser: att kyrkan gör bra saker, hjälper gamla och fattiga, viger och begraver proffsigt och mänskligt sätt.
Länge har det varit något av en vedertagen sanning att det bara är konservativa kyrkor i världen som växer.
Länge har det varit något av en vedertagen sanning att det bara är konservativa kyrkor i världen som växer. Om det nu går så att Svenska kyrkan blir den första progressiva kyrkan som motbevisar denna tes så tror jag framför allt att det handlar om två saker. Dels att Svenska kyrkan nu befinner sig i ett samhälle där de värden som Svenska kyrkan står för – jämlikhet, alla människors lika värde, ansvar för klimat och miljö – allt mera ifrågasätts, inte minst i politiken. Eftersom de flesta svenska fortfarande omfattar dessa värderingar gör det kyrkan attraktiv.
Det andra är att Svenska kyrkan kombinerar sina progressiva värderingar med en rätt traditionell gudstjänst. Denna kombination av värderingar och praktik verkar vara attraktiv när sekulariserade svenskar söker efter stabilare andlighet.