Tro är inget vi kan göra ensamma – ibland behöver vi vara varandras vikarierande hopp

27.03.2024
Katarina Gäddnäs är sjukhuspräst, Mariehamn.

De springer med klapprande sandaler och böljande klänningar. De får hålla hårt i slöjorna så de inte åker av. De springer med pumpande hjärtan. De springer i glädje, men också med bävan. Kommer de att bli trodda?! De vet knappt själva vad de ska tro, men sången sjunger i deras kroppar.

Morgonens första och tidigaste lovsång sjöng den blanksvarta koltrasten ur sin granna näbb. I sin lilla gestalt är den en Kristussångare som sjunger så det värker i själen. Den sjunger om döden och uppståndelsen, om tro och tvivel, om hopp och förtvivlan. Den sjunger starkast i skymning och innan gryningen. När det är som mörkast och vi är nära att ge upp, då brister koltrasten ut i sång: Det finns hopp! Dagen kommer! Livet vinner!


Enligt en
judisk tradition sjöng Gud fram skapelsen: det första ljuset, markerna, vattnen, fiskarna, kräldjuren, människan. En sång som ljuder i varje dna-sträng, Kristussången, den som på den yttersta dagen sjunger upp oss ur döden och vid tidens slut skall sjunga fram en ny himmel och en ny jord.

Tro är att lita på Gud i mörkret, tro är inte att på ett kvasimagiskt sätt förvandla mörker till ljus.

Tro är att lita på Gud i mörkret, tro är inte att på ett kvasimagiskt sätt förvandla mörker till ljus. Till sist kommer Gud att göra det, men här och nu är vi kallade att leva i tillit, även i mörkret. Tro är inget vi kan göra ensamma. Den är en Andens gåva, något vi som kyrka gör tillsammans. Ibland behöver vi vara varandras vikarierande hopp.

Vi ber att uppståndelseljuset ska spridas från människa till människa, över savanner, skogar och oceaner, genom kåkstäder och flyktingläger, fängelser och sjukhus, miljonstäder och bergsbyar. Kristus är uppstånden! Ja han är sannerligen uppstånden.

Det finns hopp för människan, för mänskligheten, för skapelsen. Jesus nedsteg till det svartaste hålet i kosmos och vände tillbaka i seger.

Det finns mörker, sjukdom, lidande och orättvisor i vår värld, men det finns också kärlek, medmänsklighet, självuppoffring och frid. Världen kan tyckas vara helt utom vår kontroll, men vårt gensvar på det kan vara omtänksamt och ömsint.

Världen kan tyckas vara helt utom vår kontroll, men vårt gensvar på det kan vara omtänksamt och ömsint.

Vi är, var och en av oss, kallade att vara uppståndelseljus i världen, att med koltrasten sjunga hoppets Kristussång också när det är som allra mörkast.

Katarina Gäddnäs

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54