Kaffebordets lokala kulturkrockar

Vad är det för skillnad mellan österbottningar och nylänningar? På min arbetsplats där ungefär varannan är av österbottniskt ursprung och varannan av nyländskt har vi en stor förkärlek för att diskutera just det. Ta förra veckans nyhet om att tvåspråkiga äktenskap oftare än andra slutar i skilsmässa. Borde det inte i så fall vara en riskfaktor om en nylänning och en österbottning gifter sig, undrar vi kring kaffebordet en morgon. Hur ska man kunna passa ihop sina skilda verkligheter? Hur går det när den ena tycker att Kalle Ankas jul är ett självklart måste och den andra inte ens har vuxit upp med Sveriges tv?

Det är runt jobbets kaffebord jag förkastar och bekräftar mina fördomar om nylänningarna, det södra folket som var så avlägset i min barndom. Jag lär mig att här nere sänker man inte kistor i jorden utan kremerar sina döda. Jag lär mig att mina nyländska kolleger faktiskt vuxit upp med kräftskivor som ett självklart sensommarinslag, och för en stund känns det som om de stigit ut ur en film.

Jag lär mig – eller får snarare bekräftat–  att också församlingslivet ser olika ut, den där åsikten som jag fick lära mig av andra österbottningar innan jag ens själv börjat umgås över prosterigränserna. Ett drygt decennium senare börjar jag förstå att allt inte kan förklaras med vår geografiska bakgrund. Kring kaffebordet blommar den småningom ut, insikten om att precis som österbottningar kan tänka nyländskt kan också nylänningar tänka österbottniskt.