Jag gav bort min tid att tänka

Jag försökte försvara mig. Jag hade lyssnat, jo, absolut! Ändå kunde jag inte minnas precis vad hon nyss sa. Medan jag lyssnade på henne hade jag nämligen lyssnat på vad som hände i rummet intill och dessutom förberett följande arbetsdag.

Jag märker allt oftare att jag försöker göra tre–fyra saker samtidigt: Tala med en kompis i telefon, svara på mejl på datorn och säga ”ät-kvällsmål-NU” med teckenspråk till barnen.

I Sverige har de grundat en Internetstressklinik som ska hjälpa dem som är beroende av internet och mobil i sitt arbete: dem som ofta avbryter det de gör för att svara på mejl eller sms, dem som kollar sin e-post på bussen.

Jag brukar kolla min e-post på bussen. Enligt stresskliniken betyder det att jag är i riskzonen för internetstress. Men det betyder också att jag på något plan är på jobb hela tiden, alltid redo att rycka ut och svara på ett viktigt mejl.

Vad är det som händer då vi läser e-post på bussen? Utan att vi tänker på det tappar vi reflektionstid. Vi förlorar dagdrömmarna, vi tänker inte på dagen som gick, vi föreställer oss inte vad vi ska göra tillsammans med dem vi älskar.

Därför känns livet som för mycket av allt hela tiden. Jag gör en del men undrar om jag borde göra annat. Alltid tillgänglig för alla men inte för dem som räknas.

Nu ska det vara slut på det.