Det är därför Skalle-Per är så viktig i Ronja Rövardotter
”Mamma, Skalle-Per dog inte heller!” Min elvaåriga avec är uppenbart lättad. Vi har just tagit del av den nyuppsatta pjäsen Ronja Rövardotter på Svenska Teatern och skådespelarna tar emot publikens jubel och tackar den berörda publiken. Skalle-Per, spelad av den briljanta skådespelaren Simon Häger, står livs levande på scenen, när han bara för några minuter sen dog i den outhärdligt sorgliga scenen i vilken den storslagna repliken ”Han fattas mig så att det skär i bröstet!” precis har uttalats av Mattis.
"Jag börjar genast förklara för min son hur det går till på en teater – och förstör kanske en del av hans teaterupplevelse."
Jag börjar genast förklara för min son hur det går till på en teater – och förstör kanske en del av hans teaterupplevelse. Hans tolkning av slutet av uppsättningen av Ronja Rövardotter borde vara bara hans egen, han borde inte behöva ta del av min krassa vuxenförklaring, full av realism och saklighet. Jag kan bara föreställa mig hur det är att vara elva år, full av liv och bära på en förhoppning att döden inte kommer än.
Konstens berättigande är att den kan vara mer verklig än verkligheten själv, och Astrid Lindgrens litteratur är ett bevis på det.
Konstens berättigande är att den kan vara mer verklig än verkligheten själv, och Astrid Lindgrens litteratur är ett bevis på det.
Ronja Rövardotter handlar om bland annat frihet, självständighet, mod, naturens mystik, lojalitet, konflikter, försoning, godhet och ondska. Men onekligen finns temat död i många i Lindgrens verk, också i verket Ronja Rövardotter.
”Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?” säger Ronja till Birk. Det är bland annat därför Skalle-Per är så viktig i Ronja Rövardotter. Mattis jämrar sig när Skalle-Per dör: ”Han har funnits jämt! Och nu finns han inte!” Då svarar Lovis: ”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det alltid varit.”