Veckan i Finland bjöd på nytt. Hon har plockat tranbär, känner till reglerna för älgjakt, vet hur man röstar i kommunalvalet. Hon kan också gå ensam till butiken, vilket hon aldrig har kunnat göra i de länder där hon bott.
Vi satt i soffan och tittade på nostalgiska foton från 1940- och -50-talet. Fröken hade just stått 20 minuter i duschen trots mina protester. ”Det är så skönt då vattnet rinner över mig!” var förklaringen. Jag konstaterade att då jag var tio fick vi varmt vatten i vårt hus bara på torsdagarna.
Då vi skulle bada lyfte vi bort alla saker som förvarades i badkaret. Det fungerade nämligen som extra garderob. Vi hade bara två, små, riktiga garderober. En dag då mamma öppnade det överfulla linneskåpet föll allt över henne. Där satt hon på golvet bland lakan, handdukar och kläder och grät: ”Måste jag hela mitt liv bo så här trångt?”
Vårt hem var 42 kvadrat på Råholmsvägen 7 i Helsingfors. Där bodde mamma, pappa, syster och jag. Där bodde också, i tur och ordning, kusin Iris som studerade vid universitetet, barnsköterskan Doris från Folkhälsan och ”flickan från landet”. Plus resande släktingar. Alla rymdes in. Vi hade ju två rum. Min lekkamrat Raija hade bara ett. Om vi drabbades av klaustrofobi var det bara att titta ut genom fönstret. Där fanns Sibeliusparken.
”Men du hade ju ingen privacy”, sa Emlia förvånad, såg på fotografierna och tröstade mig sedan: ”Men det ser så fint ut i alla fall.” Visst var det en fin labyrint. Allt skulle vara lika vackert som det hade varit i Viborg: gladiolus i vasen, tavlor på väggarna, två stora länstolar där mamma och pappa läste högt om kvällarna, pianot, ställningen för porslinsblomman, radion, soffan vars madrass vändes till natten och breddades med en skumgummiremsa och fanerskiva med ben.
Men det mest kreativa fanns i det andra rummet. En heteka. Den undre delen (extra garderob nr 2) innehöll allt som kunde behövas och måste sparas efter kriget. Hetekans dagsliv var ett mästerligt pussel. Skumgummiremsan från andra rummet lades längs kanten, bocksängen som min syster sov i lades mitt i, sängkläderna runt. Så drogs ett vackert dagtäcke över det hela. Perfekt – tills en tant satte sig på kanten och hela härligheten rasade.
”Var fanns tv:n?” frågar barnbarnet. ”Det fanns ingen tv i Finland på den tiden. Och om vi absolut måste ringa så gick vi till grannen. Om någon ringde till oss kom grannen och hämtade oss.
”Ingen telefon?” sa Emilia och plockade upp sin iPhone.”Hur kunde du leva utan telefon?” Utan att vänta på svar slukade hon tranbären från den uråldriga myren i Savolax.
Råholmsvägen 7
08.11.2012
Emilia, 10, firade höstlovet hos morföräldrarna. Hon har redan hunnit gå i fyra olika internationella skolor: föräldrarna jobbar än i Pakistan, än i Kabul, Bangkok och nu i Geneve. Hon talar engelska, finska, franska och har glömt sin flytande urdu totalt.
Ann-Christine Marttinen
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Anita Höglund är borta
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
- En omtyckt ungdomsarbetsledare är borta
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet