Apologetik: Trots förnuftets resor bland galaxerna, så söker hjärtat närvaron
DET ÄR DEBATT om den kristna tron i ett högskoleauditorium i Helsingfors. Det är en bäckfåra av den nya trenden med kristen apologetik. Arrangören Veritas Forum med rötter i den kristna studentrörelsen har flugit in en grånad kristen professor från Kalifornien. Han ska debattera med en lokal finländsk naturvetare, it-kodare och ateist. Forumet ska ha allt beröm för att ta ut frågorna om tro och kyrka också i den intellektuella debatten.
De utländska studerandena i salen är många (liksom också männen). En av de mest ivriga är en astrofysiksstuderande och pingstvän från Sydafrika, påhejad i de kritiska frågorna han ställer till ateisten av en bänkgranne från USA.
DEN MERA BESKA delen av recensionen måste måhända bli att det hela tematiskt är ganska förutsägbart och tråkigt.
Det handlar, som vanligt, om universums uppkomst. Om evolutionen (fast USA-professorn inte förnekar den). Om huruvida det går att ha en moral om det inte finns en Gud.
Med många utlänningar involverade i diskussionen, debattledaren är italienare, blir det också tydligare hur det är när vi diskuterar den kristna trons villkor. Det är väldigt bundet till hur den kristna tron uttrycks i just den kultur och i det samhälle just vi lever i.
Professorn från Amerika framme på debattpodiet löser elegant ekvationen om huruvida kristen tro filosofiskt sett är rationell och gångbar. När det är löst tycker han att det är världens naturligaste sak att, just som han brukar hemma på den amerikanska västkusten, tala lite självklart om sin tro på Jesus Christ. Men det låter ändå lite främmande.
DEN KRISTNA TRON sägs vara den världsreligion som har omtolkats i de flesta andra kulturer, på alla kontinenter. Men det gör också att det är svårt att på ett enbart logisk-rationellt sätt som universellt funkar i hela världen bemöta alla dem som har kritiska frågor om kristendomen.
Också när det gäller ateismen finns det i den systematiska teologin (som arbetar med dialogen mellan tro och samtid) anekdoter om hur det finns ”lutherska ateister, judiska ateister och indiska ateister”. Det vill säga: i olika kulturer ifrågasätter människor helt olika saker hos sin respektive närmaste religion.
VID DEBATTEN i högskolan ber en ung man om ordet sent in i samtalet. Han undrar i lite besvärade, snirkliga ordalag om man inte i debatten om big bang och evolutionen också kunde tala om livets mening i vardagen.
Det är också en annan invändning man bör göra i vågen av kristen apologetik. Det är självklart viktigt att nya generationer kan debattera sin tro på den intellektuella marknaden. Slå hål på myter. Hitta fel i slarvig argumentation och rätta till slentrianmässiga fördomar.
Men i det stora hela går de flesta inte och brottas med tron med, bildlikt talat, stora existentiella stjärnkikare under armen. De går med läsglasögon från Clas Ohlson. De söker meningen och det andliga i vardagen.
Det är de som ber att Gud ska ge ett tecken när de har det riktigt svårt. Om du finns. Snälla.
Det är de som älskar sitt sovande barn så starkt att de önskar dem det bästa de kommer på, med orden i en nedärvd aftonbön, även om de inte själva tror.
Det finns en mänsklig hjärna att tillfredsställa, men också ett hjärta som kan känna en närvaro som alltid ska förbli oförklarlig.