Sannfinländsk är kyrkan inte
SEBASTIAN TYNKKYNEN, 34, riksdagsledamot från Uleåborg, och en av Sannfinländarnas viceordförande, anlände till kyrkans valpanel före riksdagsvalet full av attityd.
Den evangelisk-lutherska kyrkan var politiskt alldeles för rödgrön, tyckte han, och ärkebiskop Tapio Luomas frågor till panelen alltför ideologiskt färgade och ledande.
Tynkkynen fick i valet över 17 000 personliga röster; nionde mest i hela landet. Och då är han inte helt och hållet sinnebilden för en sannfinländare; ex-pingstvän, homosexuell och, i sitt invandrararga parti, sambo med en man från Mocambique.
Det har inte hindrat Tynkkynen från att tre gånger mellan 2016 och 2021 dömas för hets mot folkgrupp.
FOLKKYRKAN må ha fått sina betoningar under de senaste årtiondena. Men det dess aktiva kärna inte är, det är sannfinländsk.
Det finns förstås inte så mycket data på det. I folkkyrkan gäller dopet och nåden alla, i alla läger, tänker många. Det är väl till och med lite av ett tabu för folkkyrkosociologerna att forska i var kyrkans medlemmar har sina politiska sympatier.
Men vid församlingsvalet 2022 gjorde man det. När man frågade kandidaterna spred svaren sig över hela den politiska kartan, också till vänster. Men inte till Sannfinländarna.
I riksdagsvalet var Sannfinländarna landets näst största parti. Men bland dem som blev invalda i församlingsvalet sympatiserade bara två procent i hela den finländska kyrkan med partiet.
Samlingspartiets stöd inom kyrkan är helt i nivå med vad det är ute i det omgivande samhället, omkring 20 procent. Många kyrkligt förtroendevalda sympatiserar med SDP. Kristdemokraterna har ett självklart större stöd inom kyrkan än vid civila valurnor, även om siffran stannar kring 12 procent.
Inom Borgå stift är SFP överlägset störst bland de förtroendevalda, precis som bland finlandsvenskarna i stort.
"Kyrkan står med sina värderingar i mild opposition till en sannfinländsk samhällssyn, ävenom partiets folk ibland höljer sin Finland först-ideologi i kulturkristen doftsprej."
FINLAND kan få en regering som tar färg av sannfinländsk politik. Partiets tyngd är förstås inte lika massiv som när Sannfinländarna för första gången kom in i regeringen 2015. Å andra sidan är partiet i dag under ordförande Riikka Purra radikalare och argare än under sin grundare, katoliken Timo Soini.
Kyrkan står med sina värderingar i en mild opposition till en sannfinländsk samhällssyn, ävenom partiets folk ibland höljer sin Finland först-ideologi i kulturkristen doftsprej.
Men den sannfinländska valrörelsen byggde alltför ofta på avoghet, ogint och misstänkliggörande prat om främlingar, om bistånd, om internationell samverkan mellan länder, som i EU. Där väger kyrkans erfarenhet av mission, biståndsarbete, ekumenik, global kyrka och en allmän diakonal hållning till alla människor tyngre över åt andra hållet.
ALLA PARTIERS ideologi bottnar i en människosyn, och med kristna argument kan man ställa frågor om dem alla.
Men det sannfinländska soundet har inte så här långt genklang i kyrkan. Å andra sidan har det det hos en femtedel av finländarna. Här borde kyrkan fortsätta försöka komma till tals, lyssna och föra dialog. Och kanske lägga den nationalkonservativa folkstammen till listan över onådda folk.
– – –
Torsdag kl. 13, korrigerat partisympatierna så att de gäller de invalda förtroendevalda i församlingarna.