Vår död är inte ett sista solo
MANNEN heter Gus och är dödligt sjuk, uppenbarligen i cancer, men vårdas hemma av sin fru och sina närmaste. Han får kraftig kemoterapi som varje gång gör honom utmattad och desorienterad.
Hans delstat i USA är en av nio där läkare får skriva ut en dödlig dos barbiturater för den som i terminalskedet vill avsluta sitt liv. Gus och Rihanna har preparaten hemma i en liten kartong för den dag Gus bestämmer sig för att han inte längre vill leva.
Stämningen kring sjuksängen med vuxna barn och ett litet, tultande barnbarn är avspänd, men ofta känslosam. Det är beslutat att den dag Gus har velat gå ska de anhöriga fira honom med Dom Perignon-champagne.
Scenen är ur den brittiska BBC-journalisten Louis Therouxs fina dokumentär Choosing Death (Att välja döden) från 2018 – fin för att den belyser de många dilemman som omger friheten att dö sin egen död.
"Eutanasi och påskyndad död handlar inte om det där enda argumentet."
EN EUTANASILAG väntas med stöd av en ny folkaktion komma upp i Finlands riksdag på nytt under nästa mandatperiod. I en opinionsmätning 2016 vill över 70 procent av finländarna införa eutanasi.
År 2018 föll ett medborgarinitiativ om saken med klara siffror i riksdagen, trots över 60 000 underskrifter. Två år senare visade en enkät inom Finlands läkarförbund att närmare hälften av läkarna är för dödshjälp. Själva förbundet säger dock fortfarande nej.
Eutanasi eller assisterad frivillig död är tillåten i en handfull EU-länder, men ingenstans i Norden. Kanada har en eutanasilag; tre procent av dem som dör uppges göra det genom en dödlig injektion av en läkare.
BBC-DOKUMENTÄREN för tittaren ut på djupt vatten. Vi hör de kända argumenten för assisterad, självvald död – men mot amerikanska bakgrundskulisser.
Man vill dö för att man trots en god medelklassekonomi ändå inte har råd med de hundratalstusen dollar en dräglig demensvård livet ut kostar.
Man vill dö för att man har varit mån om att vara familjens role model och upplever det som så främmande att vara hjälplös och inte längre stark.
Den dag Gus fru Rihanna, även hon en stark kvinna, bryter samman beslutar Gus sig för att ta drogerna i papplådan och dö. Vara stark, eller död. Reportern från Europa frågar spontant och häpet ute i köket: Varför har ni aldrig gråtit och sörjt tillsammans förut?
I Finland är våra kulturmönster andra. Det är ingen hedersförlust eller social skam här att vara svag, blottad, beroende. Vana vid välfärdssamhället låter vi oss självklart falla i dess skyddsnät och famn.
ALL RESPEKT för det amerikanska paret, för deras livssyn och beslut. De bäddade också för ett slags lättnad, och till och med för en glädje över Gus liv som var vacker i sorgen.
Men vad vi måhända kan ta med oss är att eutanasi och en påskyndad död inte bara handlar om det ofta enda argumentet, att som individ slippa bli inlåst i ett smärthelvete för sina sista dagar och veckor i livet.
Utan att vi också, medan vi går friska och raka på gatan, också tänker på eutanasi i termer av hur vi kommer att dö som sociala varelser, med hänsyn till andra och dem som står oss nära. Eller på att kanske dö som medborgare i ett samhälle som svek sitt löfte att göra allt som stod i dess makt för att vi ska ha det möjligast bra i alla våra livs dagar.
Det här är inget enkelt ja eller nej.
Foto: Unsplash–Dominik Lange