"Frågan är om folkkyrkan helt och hållet förstår sig på sig själv"
SIGNALRUM – det låter som en militär term, men det är det inte i den här spalten, och den här gången.
Signalrum är platser där kyrkan förväntas lära sig lyssna till vad dess medlemmar
tänker om den. Det anser en framtidsspaning inom den evangelisk-lutherska kyrkan. I en ny arbetsmetod ska människor bjudas in för att möjligast förutsättningslöst lassa av sina förväntningar på sin församling.
Rapporten blev den mest flitigt diskuterade vid höstens kyrkomöte. Metoden rekommenderas efter att ha prövats ut på 140 tillfrågade bli ett arbetsredskap i församlingarna.
DET LILLA pilotprojektet listar sex viktiga teman som kyrkan ställs inför i tiden. Det här förstås bara som ett test av en arbetsmetod, någon statistiskt hållbar översikt över hela kyrkan är det ju inte.
Men det finns så här långt signaler om en viss vänlig förväntan bland dem som har svarat.
Det är inte bara arga villkor och hot om att skriva ut sig. Kyrkan får beröm för att kunna möta människor, och lyssna.
Kyrkan förväntas vara tydligare med verktyg för vardagskristendom. Och ge näring för att leva måttligare, hållbarare och med respekt för naturen. Kyrkan förväntas fatta att familjemönster är i omvandling. Och inse att människor experimenterar med nyandlighet på sätt som behöver förstås som längtan.
"Reaktionen från den så kallade klassiskt kristna, lekmannadominerade fronten i kyrkomötet lät inte vänta på sig."
REAKTIONEN från den så kallade klassiskt kristna, lekmannadominerade fronten i kyrkomötet lät inte vänta på sig. Flera talare var upprörda över att en kyrklig rapport ens tar människors intresse för god magi, helande kristaller eller polyamori på allvar.
Evangeliet och budskapet är givet, hette det, och det måste förkunnas även om alla
inte tycker om att höra det.
Flera biskopar fick kliva upp i talarstolen på temat ”var inte rädd” och säga att kyrkan visst behöver en ärlig bild av vad människor resonerar om, strax utanför kyrkans väggar.
Åbobiskopen Mari Leppänen frågade skarpt om ett invant, hemtamt sätt att tala om Gud river hinder, eller bygger nya. Hon riktade sig till den halva av kyrkomötet som består av väckelserörelsefolk – som i sin tur företräder bara tre till sex procent av kyrkans medlemmar, sade hon.
"Hon riktade sig till den halva av kyrkomötet som består av väckelserörelsefolk – som i sin tur företräder bara tre till sex procent av kyrkans medlemmar, sade hon."
FOLKKYRKAN förstår sig inte alltid på väckelserörelsernas engagerande kraft i kärnan av många församlingar. Och väckelserörelserna förstår sig inte alltid på folkkyrkan och dess breda, utkavlade nåd.
Frågan är förstås också om folkkyrkan helt och hållet förstår sig på sig själv. Det är ett stycke svag is där som en församling inte är en plats där vardagsmänniskors behov och längtan blir hörda utan speciella ”signalrum”.
En lätt föråldrad prostromantik tror lätt att kyrkan genom förrättningar, skriftskola och diakoni till sist når hela folket och får en helhetsbild av dess glädje, sorg och strävan.
Men det förutsätter i så fall också att kyrkoherden efter ett tänkvärt dopkaffe eller en diakoniandakt också går till sitt kansli och börjar ställa om saker om så behövs, och inte bara tackar Gud för att kyrkan i sekler består.
Här behövs en ny verksamhetsidé och en ny teologisk läsning om kyrkan som gemenskap.