Värda att älskas

Men om vi bara betonar människans synd och Guds stora kärlek blir perspektivet skevt. Vi börjar naturligt nog undra över varför Gud alls bemödar sig om att rädda oss och vad det är i oss som han egentligen älskar om vi är så genomdåliga alltigenom? Finns det ingenting i oss som Gud kan älska helt förbehållslöst?

Lösningen tror jag finns i att förstå att Gud älskar oss på samma sätt som vi älskar våra barn.

Vi kan bli ledsna på våra barn ibland, ändå älskar vi dem precis som de är och tycker att de är fantastiska för att inte säga fullkomliga. Vi ser dem som de är med sina olika personligheter och vi skulle aldrig anse dem som bristfälliga eller ofärdiga.
Vår kärlek till våra barn är här och nu och är inte beroende av om de ”utvecklas” eller inte i framtiden. Det handlar inte om en byteshandel då vi ger kärlek för rätt prestation.

Jag tror att Gud älskar oss på samma sätt. Han älskar oss för att vi faktiskt är värda att älskas precis sådana som vi är och med just den personlighet vi har. Han älskar oss i den stund som är.

Vad han mest längtar efter är att få lyfta upp oss i sin stora trygga famn och berätta för oss hur otroligt duktiga och fina han tycker att vi är.