Vi har ett låst språk om abort
ABORTERNA blir ständigt färre i Finland. Vår abortlag är visserligen numera med dagens europeiska mått stram. Ändå är en större orsak till att kurvan ständigt pekar neråt förmodligen vår moderna och oftast sakliga finländska sex- och samlevnadsfostran.
Aborterna minskade igen 2021 med åtta procent. Det görs i dag bara en tredjedel så många aborter som åren efter att ingreppet för över 50 år sedan fick sin egen lag i Finland.
De konservativare av oss frestas ibland att argumentera i abortfrågan med att tala om moraliskt sluttande plan. Men här har de nog fått se sin förutsägelse slå fel. Det blev inget lössläppt abortparadis, utan någonting annat.
Snarare är ju både det etablerade liberala samhället och abortmotståndarna faktiskt i all tysthet överens: ju färre aborter, dess bättre. Nu är siffran nere i omkring 7 600 per år.
ATT INTE fullfölja en graviditet är ändå fortfarande relativt vanligt.Av 150 kvinnor i åldrar då man kan bli gravid har statistiskt åtminstone en bland dina vänner, väninnor, kolleger, grannar eller släktingar – eller du själv – under det gångna året fattat och verkställt just det beslutet.
På motsvarande vis har också en av 150 finländska män varit involverad på något hörn i den biologin.
USA FÖRVÅNADE nyligen rejält i abortfrågan. Vi trodde – oberoende av vad vi var och en anser om själva saken – att vissa samhälleliga steg i västvärlden hade tagits för alltid och inte längre kunde rullas tillbaka. Precis som vi antar att apartheid eller slaveri aldrig ska komma igen.
Men USA:s högsta domstol slog i maj fast att aborträtten inte längre gäller allmänt i nationen. Frågan ska i stället avgöras på lägre nivå, i delstat för delstat. Av dem har tio redan nu mer eller mindre abortförbud.
Förbudet framstår framför allt som ren maktutövning mot kvinnor och mödrar, som är de som främst straffas. Skulle också respektive ansvariga fäder åka i fängelse, i Alabama och Wisconsin, för att ha avlat oönskade människoembryon skulle samma lagar sannolikt aldrig ha stiftats.
"Män, som utövade påtryckning, hotade, svek eller inför det nya livet bara stack."
PÅ 1960-TALET var argumentet om kvinnans rätt till sin egen kropp en mycket viktig tröskelslogan. För ett halvsekel sedan var det inte självklart. Kvinnor var inte sina egna. I kristen retorik kunde man, när två hade gjort ett oönskat barn, försåtligt vantolka Bibeln så att felet var den förförande Evas – inte Adams. Och därför skulle också kvinnan för evigt bära både följder och skuld.
95 PROCENT av aborter i Finland görs av ”sociala skäl”. Och här finns en låsning till 1960-talets revolutionära språk om kvinna, kropp och rätt – som i dag förhindrar en bra och nutida diskussion om abort.
Beslutet är kvinnans. Men utöver det tycks det vara ett tabu att på forskningens eller samhällets vägnar ställa frågor mera i detalj om vilka hennes skäl då är. Ställa frågor alltså, inte betvivla hennes bedömning eller val.
Så medan vi frejdigt forskar i det mesta i mänskligt liv har omständigheterna kring aborter förblivit vita fläckar i finländsk familje- och sexualforskning.
Fast sanningen är förmodligen även då att många män också här skulle komma i en dålig dager. Partners som utövade påtryckning, hotade, svek, eller inför det nya livet bara stack.
Jan-Erik Andelin är redaktör för opinion och samhälle vid Kyrkpressen.