Det finns en ingrodd förväntan på att församlingen ska vara en snäll arbetsgivare med ett socialt samvete
Så kom ännu en än kyrklig nyhet om sparkrav. Den här gången drabbas centralförvaltningen, alltså Kyrkostyrelsen och domkapitlen, som ska spara tre miljoner euro per år för att få budgeten i balans före år 2023. Centralförvaltningen är en stödfunktion i kyrkan och inget självändamål.
Kyrkomötet krävde balans i budgeten redan 2021.Tydligen har man inte kommunicerat det tillräckligt tydligt eftersom det ännu verkar vara oklart inom förvaltningen om kravet verkligen gäller. Här påminner Tapio Tähtinen, ordförande för kyrkomötets ekonomiutskott, om att de här pengarna kommer från församlingarna.
Församlingarna badar minsann inte heller i pengar. När de prioriterar bör de i sin tur komma ihåg sin viktigaste uppgift, att förkunna evangelium och förvalta sakramenten.
De största utgiftsposterna som församlingarna vanligtvis har är kostnader för fastigheter och löner. Slukar lönekostnaderna lejonparten av budgeten är det rimligen där man ska börja söka inbesparingar.
Dessvärre finns det i församlingarna ingen tradition att samarbetsförhandla och säga upp folk. Det finns en ingrodd förväntan på att församlingen ska vara en snäll arbetsgivare med ett socialt samvete. Men det har inte församlingarna eller centralförvaltningen längre råd med.
"Det finns en ingrodd förväntan på att församlingen ska vara en snäll arbetsgivare med ett socialt samvete."
I vår nyhet om centralförvaltningens sparkrav nämns ett ökat samarbete med inomkyrkliga organisationer som en strävan. I Pedersörehar församlingen sökt samarbete med de inomkyrkliga väckelserörelserna då den saknar muskler att hålla tre gudstjänster varje söndag.
Att Svenska Lutherska Evangeliföreningen svarade jakande på frågan är inte oväntat. Förutom att rörelsen har en lång tradition att hålla gudstjänster har Slef också präster bland sina anställda.
Det lätt att hålla med biskopen som inte ser några hinder för arrangemanget så länge det handlar om en av flera gudstjänster i en församling och så länge det finns ett ömsesidigt förtroende.
Men kyrkan får heller inte glömma samarbetet med lekmännen. Kyrkan bör göra det möjligt för lekmän att ta ett större ansvar i församlingen.