Jag borde orka mer, vara mer, hinna med mer, uträtta mer, ta hand om fler behov
Ju mer vi utvecklas som sociala varelser, desto mer energi verkar det kräva av oss att orka upprätthålla både oss själva och alla våra relationer.
När jag nyligen träffade min bror pratade vi lite grann om trötthet, ångest och upplevelsen av att hela tiden känna sig liksom uttänjd, utdragen till en alltför tunn hinna. Min bror pratade klokt och med levd erfarenhet om hur viktigt det är att ibland, om och då det behövs, ta ut så kallade mental health days. Det är viktigt att komma ihåg att ens psykiska mående är precis lika viktigt att prioritera och påkalla uppmärksamhet på som ens fysiska hälsa.
"Den där gnagande rösten som säger att jag borde orka mer, vara mer, hinna med mer, uträtta mer, ta hand om fler behov bland dem jag har runt omkring mig."
Samma kväll som jag pratade med min bror, skrev jag åt min partner om att jag åter igen tampas med känslor av otillräcklighet. Den där gnagande rösten som säger att jag borde orka mer, vara mer, hinna med mer, uträtta mer, ta hand om fler behov bland dem jag har runt omkring mig. Partnern svarade att jag är fullt tillräcklig som jag är. Att jag ju gör mitt bästa. Och att det är tillräckligt. Sedan påminde hon mig om att hon älskar mig. Det kändes bra att få höra just då.
För sanningen är den att jag fortfarande inte till fullo lärt mig var mina gränser går. Ibland går jag på stan för att uträtta ett ärende eller i en skog på en lugn eftertänksam promenad, och plötsligt gråter jag för att jag kommer att tänka på hur trött jag är. Varje dag ser jag familjemedlemmar, vänner, kolleger och bekanta som är upptagna med sin kamp om sin tillvaro – och jag vet inte riktigt hur jag ska stänga ute allt det där. Jag förstår inte hur jag ska kunna fortsätta vara en inkännande, empatisk människa om jag inte tar tag i de orättvisor jag ser och de situationer jag bevittnar där människor som betyder något för mig går igenom någonting som är svårt, tungt, ångestframkallande.
Jag har tagit min beskärda del av sjukledighetsdagar för att jag inte har förmått jobba just då utan har behövt återhämta mig, lugna mitt sinne, stilla min ångest och försöka hitta en balans mellan allt som sliter mig och allt jag de facto orkar med. Min kloka bror sa som sagt att det borde vara socialt accepterat att då det behövs ta en dag ledigt från jobbet för att vårda sin mentala hälsa, att hitta sin balans. Jag håller med honom. Ju mer vi utvecklas som sociala varelser, desto mer energi verkar krävas av oss för att orka upprätthålla både oss själva och alla våra relationer.
"Ju mer vi utvecklas som sociala varelser, desto mer energi verkar krävas av oss för att orka upprätthålla både oss själva och alla våra relationer."
Tillåt mig en socioekonomisk kommentar som avslutning: i år kommer den globala ekonomiska omsättningen att öka med 5,9 procent enligt statistiska projektioner. Vi torde kunna ta det lugnare i våra liv. Men när kommer vi att omvandla ökad ekonomisk tillväxt i kombination med ökad automatisering i arbetskraften till lugnare och mindre stressiga liv för oss människor?