Rädda mig, vita kanin!

10.05.2021
Sofia Torvalds  är redaktör.

När jag var barn hade vi en bilderbok som handlade om vita kanin och svarta kanin. Vita kanin var glad och hoppsig, svarta kanin var depressiv. Ibland stannade den svarta upp mitt i leken och försvann in i sitt mörker, bara för att lyftas av empatiska vita kanin.

Boken slutar med att kaninerna gifter sig. Sedan, får vi veta, är svarta kanin aldrig ledsen mer.

Bokens engelska original heter The Rabbits’ Wedding (av Garth Williams) och blev i slutet av 50-talet omdebatterad i Alabama eftersom den skildrar giftermålet mellan en vit och svart kanin.

Det visste jag inget om när jag var barn. Jag tänkte så här: vi måste hitta den kanin som jämnar ut oss. Hittar vi rätt blir allt lätt.

Så i olika relationer tog jag olika kaninroller. Ofta lekte jag vita kanin: den glada och uppmuntrande. Den som alltid var övertygad om att allt ordnar sig. Jag trodde länge att jag var vita kanin.

Tills jag blev svarta kanin. Det blev min tur att lyftas av andra. Och ju svartare jag kände mig, desto mer letade jag efter den som skulle göra mig glad.

Jag kände mig som ett enda vrål: ”Hallå! Vita kanin! Jag sitter här och känner mig nere. Kom snabbt och rädda mig. Bär mig hela livet, snälla.”

Jag kände mig som ett enda vrål: ”Hallå! Vita kanin! Jag sitter här och känner mig nere. Kom snabbt och rädda mig. Bär mig hela livet, snälla.”

Det tog mig många, många år att fatta att när vita kanin och svarta kanin ordnar bröllop är det jag som är båda kaninerna, prästen och bröllopsplaneraren. Jag är vita kanin och jag är svarta kanin. Kanin­dialogen pågår inuti mig själv.

Det kommer ingen vit kanin utifrån när jag är svart inuti. Ingen människa kan vara min vita kanin. Inte ens Jesus kan vara det. (Jag tror att förvånansvärt många svarta kaniner förväntar sig att Jesus ska vara deras vita kanin.)

Jag har vita kanin-dagar och jag har svarta kanin-dagar. Tusen gånger måste jag lägga en tass på min axel och klappa mig själv och uppmuntra mig lite till.

Jag skriver lappar till mig själv. Jag peppar mig själv, jag påminner, jag försöker förstå min ledsenhet eller min trötthet eller min uppgivenhet.

Jag skriver lappar till mig själv. Jag peppar mig själv, jag påminner, jag försöker förstå min ledsenhet eller min trötthet eller min uppgivenhet.

Ibland blir min peppande vita kanin skitsur på den deppiga svarta, och tvärtom.

Ibland orkar jag inte med någondera kaninen. Jag skulle hellre vara nåt annat. Kanske en fågel. Eller en nyckelpiga. Men oftast är det ganska bra.

Den svarta kaninen och den vita kaninen i mig har lovat älska varandra till slutet.

Sofia Torvalds

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00