När besökte du en annan värld?
Jag stod i en kassakö och tänkte på sociala avstånd och hur maskerna skapar privata bubblor. Från min bubbla kan jag iaktta. För vem kan låta bli att vara oändligt fascinerad av mänskligt beteende. Också vardagliga irritationsmoment – människor som trängs i mataffären, vilken slags möbel någon av grannarna fått för sig att lämna i soprummet den här veckan – väcker ett frö av förundran: Hur tänkte de där?
I fakta, fiktion och vetenskap utforskar vi människors osjälviska handlingar, komplicerade relationer och mörkaste djup. Och jag misstänker att fascinationen inför mänskligt beteende måste ligga som orsak till populariteten hos den uppsjö av nätvideor där ”person x reagerar på y”. De inbjuder till att fascineras, förföras eller förfäras. Kanske är det också möjligt att förstå, om du iakttar tillräckligt länge.
Ett annat tecken på den djupgående fixeringen vid mänskligt beteende är att det finns vetenskapliga studier (plural) på de mest nischade mänskliga områden – till exempel varför en del människor gärna sträcktittar (tv-)serier. Forskarna har kunnat konstatera att lockelsen med att se en serie i längre sittningar är att det förstärker känslan av att transporteras in i berättelsen. Tittaren kan leva sig in i karaktärernas liv.
"Glöm bort de produktiva nyårslöftena för en stund och tillåt dig att iaktta."
Även om du aldrig ägnat en ledig söndagseftermiddag åt att se en hel säsong av en serie, så har du kanske hållit i en bok du inte klarat att släppa förrän du vänt en sista sidan, eller yrvaket stigit ut ur en mörklagd biosalong där du stängt ut omvärlden i några timmar.
Kalla det eskapism om du vill – vi må ha vänt blad i kalendern men jag tror att vi kan behöva unna oss att fly vardagen ibland även år 2021. För mig är det helt klart att vi kan lära oss något av att djupdyka i människors erfarenheter, även om de råkar vara fiktiva. Glöm bort de produktiva nyårslöftena för en stund och tillåt dig att iaktta.
Det handlar inte bara om att fly, för du måste också komma tillbaka. Behöver din vardag ruskas om, behöver du en ny synvinkel? Då vill jag slå ett slag för känslan som kommer när du stänger pärmen eller slår av skärmen: att stå lösryckt, malplacerad i din vanliga omgivning, med den påtagliga tomheten efter den värld du just lämnat.
Det här lärde jag mig en gång av en tioåring som gick ut och sprang i cirklar på gräsmattan för att världen som stigit från boksidorna – människorna och deras livsöden, århundraden och civilisationer – var alltför stor för att rymmas inom fyra väggar.