Nu får vi tro, hoppas och be att Gud kan ge ett bättre år 2021
År 2020 var ett galet år på många sätt, både på det personliga och allmänna planet. Det avlägsna coronaviruset, som dök upp långt borta i Asien, vände plöstligt upp och ner på vår vardag.
För mig gick allvaret upp i början av mars, på en vandringsresa till Irland, när myndigheterna meddelade att man ställer in paraden på St. Patrick’s Day. Det är en stor dag för irländarna runt om i världen då de firar sitt skyddshelgon och nationaldag den 17 mars.
Sedan dess har vi fått erfara att både det ena och det andra ställts in under året. Vi ska hålla avstånd från varandra, använda munskydd, tvätta händerna stup i kvarten och undvika resor utanför landskapet. Familjefester ses som ett hot.
Vanligtvis när det krisar till sig i samhället har gemenskapen varit en styrka. Men nu är det gemenskapen som är problemet. Att hålla avstånd till våra medmänniskor, grannar, vänner, arbetskamrater, nära och kära är tufft. Munskydd och avstånd på familjefester är verkliga stämningsdödare.
"För mig personligen började galenskaperna under 2020 med en knackhosta."
För mig personligen började galenskaperna under 2020 med en knackhosta. Jag led inte av hostan, men i juni när jag nämnde den för läkaren hörde hon ett väsande ljud som inte hörts förr. Mindre än tre månader senare gick jag igenom en hjärtklaffsoperation i Åbo.
Det träffade mig som en blixt från en klar himmel och ledde mig in på en känslomässig resa där jag gick igenom hela registret. I den mörkaste stunden bad jag en god vän jordfästa mig. Nästa dag upplevde jag fullständig frid.
Två veckor före operationen önskade jag att tiden kunde snabbspolas till december när operationen och rehabiliteringen var över. Men samtidigt var jag medveten om att jag just då inte hade någon aning om hur livet ser ut i december.
I skrivande stund är det december. Nu kan jag se bakåt och konstatera att operationen gått bra.
Men 2020 har också gett mig händelser och upplevelser jag gärna vill minnas. Vandringsresan till Irland nämnde jag redan. Vi fick vårt första barnbarn, firade ett bröllop och en 90-åring. Inte som vi önskat få fira, men i en anpassad variant.
"Jag minns en nyårspredikan i en frikyrka för många år sedan. Pastorn uppmuntrade alla som ville glömma det gångna året genom att säga att Gud kommer att ge ett bättre år nästa år."
Jag minns en nyårspredikan i en frikyrka för många år sedan. Pastorn uppmuntrade alla som ville glömma det gångna året genom att säga att Gud kommer att ge ett bättre år nästa år. Också jag, trots att jag då upplevde att det gångna året hade varit ett av minnesvärda, blev uppmuntrad. Tänk att Gud kan ge ett ännu bättre år nästa år! Nu får vi tro, hoppas och be att 2021 ska bli det!