Det kan jag göra för just de här två

10.12.2020
Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Jag hade tänkt skriva något om advent, kryddat med lite humor och mys. Men det blev inte så. Jag läser dagstidningen. I flyktinglägret Kara Tepe i Grekland har en åttaåring försökt hänga sig. Lite yngre än vår äldsta pojke, tänker jag. I Sydösterbotten avslöjas en härva av sexuella övergrepp mot barn som får de mest härdade att säga att sådan grymhet sällan skådas.

Mitt nyhetsläsande slutar som det brukar. Jag sitter med hakan lutad i handen och ser ut genom vårt fönster. Jag biter ihop, som för att hålla avgrunden stängd. I mitt inre frågan: Var är du i allt det här? Men världen där ute är novembergrå och tyst, och frågorna ekar tomt.

Jag tar en promenad med min nioåring. Vi pratar mycket, går långsamt, andas djupt, ser på vattnet. Det hjälper mig lite. Under dagen kommer ordet motkraft till mig, gång på gång. Jag börjar klamra mig fast vid det. Jag betalar in en summa till Unicef, en summa som är en del av ett välgörenhetslopp de sprungit i skolan för länge sedan, men som jag har glömt att betala. Varv efter varv sprang eleverna tills mjölksyran brände. De löpstegen är en motkraft.
Och jag tänker på att mina barn reagerar starkt när vi går förbi tiggare, och frågar om de får lägga en slant i deras pappersmuggar. Det får de. Empati är en motkraft.

"Och jag tänker på att mina barn reagerar starkt när vi går förbi tiggare, och frågar om de får lägga en slant i deras pappersmuggar. Det får de. Empati är en motkraft."


Det ger mig
stor tillfredsställelse att hämta hem mina barn en ruggig kväll i december, se till att de är varma, säga att jag saknat dem under dagen. Steka köttbullar så de blir mätta, och prata vid middagsbordet om dem som behöver vår empati och vår hjälp. Det kan jag göra, för just de här två barnen.

Jag skriver en kolumn, jag som har en röst och ett forum. Och så tänder jag ett ljus, ett vitt och rakt och ensamt ljus på vårt bord, för alla dem som inte har den rösten, för dem som sitter i ett översvämmat tält i ett flyktingläger, för barn som ropar i desperation, men ljudlöst och inåt, av rädsla eller för att ingen längre lyssnar.

Min sexåring som har funderat mycket på döden sa häromkvällen: ”Vi har livet, och så har vi döden.” Så är det. Just nu har vi livet. I det livet kan vi våga bli berörda av andras lidande, vi kan välja att prata om det, vi kan möta en blick, vi kan bidra, vi kan tända ett ljus.


Vi kan vara en motkraft.


Ulrika Hansson

UTTRÄDE. Metodistkyrkans svenska församlingar i Åbo och Vasa överväger att gå ur sin kyrka. Det följer av att kyrkan i maj i år globalt beslöt att öppna för samkönade äktenskap och hbtq-personer som präster. 20.11.2024 kl. 15:56

USA. USA:s återvändande president Donald Trump belönar sin evangelikala kristna väljarbas med att utnämna baptistpastorn och den förre guvernören i Arkansas Mike Huckabee till ambassadör i Jerusalem. 20.11.2024 kl. 15:37

Personligt. Hon är präst och hon är gift med Norges ambassadör. Under åren av utlandskommenderingar har Cecilie Jørgensen Strømmen tackat för varje plats där de fått bo. Hon är nyfiken på allt. – Kan du förklara för mig varför finländare är en kvart tidiga när de kommer till en bjudning? 20.11.2024 kl. 13:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet