Det är höst på odlingslotten och vi har snart kommit igenom ännu en odlingssäsong. Det har varit en sommar som gjort det tydligt för mig att avståndet mellan min bostad och den plats där jag odlar grönsaker känns för långt för att odlingen på ett smidigt sätt ska få plats i vardagen. När jag tittar på ogräset som vuxit sig för högt och zucchinin som aldrig riktigt tog sig i skuggan av jordärtskockorna vet jag inte om jag kommer att odla just den här jordplätten nästa år.
Jordärtskockorna blommar gult som sina släktingar solrosorna, enstaka humlor surrar fortfarande mellan blommorna. I ett hörn frodas gröngödslingsblandningen av blodklöver och gurkört som jag sådde in efter sommarsemestern. Överraskad tittar jag på gurkörten som redan börjat blomma – även den kommer att ge mat till de humledrottningar som håller på att äta upp sig inför övervintringen.
Blodklövern och gurkörten sådde jag in för att hålla ogräset borta från ett hörn där vi inte hann plantera grönsaker i tid. Växtligheten kan vändas ner i jorden under senhösten och bidrar då med näringsämnen inför nästa odlingssäsong och med biomassa för jordens bakterier och daggmaskar. Är det jag som kommer att dra nytta av den här insatsen, eller någon annan? Och spelar det någon större roll?
"Är det jag som kommer att dra nytta av den här insatsen, eller någon annan? Och spelar det någon större roll?"
Det finns en underton av avsked i septembersolen, men när jag hittar lite bortglömd vitlök som redan fått nya rötter agerar jag på någon sorts instinkt och gräver upp ett hörn av det tidigare potatislandet. En efter en petar jag ner vitlöksklyftorna i lerjorden och tänker att vem som helst blir glad av att mötas av spirande vitlöksblast under det första vårbesöket.
Till och med i småskalig och sporadisk odling finns en rytm och en rörelse framåt, en rörelse som är svår att stoppa. Vitlöken som sås på hösten och skördas nästa sommar binder ihop ett odlingsår med nästa. Likt humledrottningarna som ska starta nya samhällen nästa vår vilar vitlöken under vintern ochsträcker sig in i framtiden. Jordärtskockorna som blommar i gult en bit bort är en hälsning från dem som odlade lotten bredvid för många år sedan, och björnbärssnåret som spritt sig in på vår sida är ett permanent besök från den nuvarande rågrannens björnbär som inte känner till några gränser.