Det är den absolut vackraste sommardagen. Det är slarvig pyjamas och en gigantisk kaffe. Barnens fötter hörs från vinden men de är inte på väg ner. Jag lägger blekta kuddar bakom ryggen, äter smörgås med åländsk ost. Den alldeles för färggranna vimpeln fladdrar mot molnfri himmel och radion står på i det öppna fönstret.
”Jag tänker inte längre automatiskt svara ”Bra” då någon frågar hur jag mår. Jag tänker inte längre känna mig skyldig. Och jag tänker inte längre leva med skammen. Priset jag betalat för de sexuella övergreppen jag utsattes för i min barndom har varit för högt. Jag kommer aldrig att kunna lämna det bakom mig. Och jag kommer säkert alltid att i någon form tvingas leva med ångesten, obehaget, osäkerheten, ilskan, trycket över bröstet och med depressionen.”
"Och jag tänker inte längre leva med skammen. Priset jag betalat för de sexuella övergreppen jag utsattes för i min barndom har varit för högt."
Han har burit sin historia så länge och med tiden skalat bort både ursäkter och bisatser så meningarna går rakt in. Jag sitter ihopkrupen och fokuserar på omålade plankor och vilsna myror för att jag nästan kräks av påminnelsen om att konsekvensen av ett sexuellt övergrepp är livslång. Det som är EN kränkande och våldsam handling hos en förövare förändrar offrets liv för alltid. Inte kanske så att man aktivt tänker på det varje dag utan så att man förändras som människa. Man blir argare, ledsnare, svårare och ensammare. Man hatar kanske förövaren men man hatar troligtvis mest sig själv.
"Sexuella övergrepp har funnits i alla tider och överallt och konsekvenserna av dem, ångest och självhat, är gemensamma nämnare för dem som varit utsatta."
Sexuella övergrepp har funnits i alla tider och överallt och konsekvenserna av dem, ångest och självhat, är gemensamma nämnare för dem som varit utsatta. #metoo-rörelsen var första gången som kvinnor i alla åldrar och över hela världen öppet började dela berättelser om hur chefer, farsor, vänner, kolleger, kusiner, partners, brorsor och okända hade utsatt dem för saker som inte gick att glömma. Vitt skilda individer som både kränkt och blivit kränkta, men samtidigt ett tydligt mönster och en samhällelig eller organisatorisk struktur som gjort det möjligt.
De sexuella övergrepp som pågår i den katolska kyrkan är chockerande exempel på detta, men även i vår egen kyrka utsätts barn och unga för sexuellt våld och sexuellt utnyttjande. Och sällan är det de mest trygga kidsen som fallit offer för hänsynslösa vuxnas sexualitet utan det är barnen som inte har haft råd att avstå från närhet och intresse som blir offren. Det gör det hemska outhärdligt. Det är motsatsen till kristet liv.