Jag måste medge, då vi i mars övergick till att så mycket som möjligt arbeta på distans föreställde jag mig inte att det skulle fortgå längre än ett par veckor. Men nu är det cirka tio veckor sedan ”den nya vardagen” trädde i kraft och jag har insett att det här faktiskt kommer att vara den nya arbetsvardagen åtminstone fram till hösten.
”Du har tur som kan jobba hemifrån”, har jag hört från vänner som inte kan jobba på distans. Och visst känns det skönt att inte behöva lägga så mycket tid på arbetsresorna, men samtidigt uteblir en del av den dagliga vardagsmotionen. Och jag märker att jag inte tar upp den lika lätt hemifrån.
Jag har också märkt att jag saknar små saker från arbetsplatsen, som till exempel mitt höj- och sänkbara bord. Det slutade med att jag måste fixa ett primitivt ståbord åt mig själv här hemma, då jag inte stod ut med att sitta längre. Det består av ett sidobord på en soffa med böcker under bordets ben för stabilitet. Som ståunderlag har jag en ihoprullad yogamatta.
Men det jag saknar mest är arbetsgemenskapen. Under den här tiden har jag lärt mig att jag trivs bäst med att jobba i en miljö med andra som också jobbar. Atmosfären som finns i ett kontor som sjuder av liv är något jag nu lärt mig att verkligen sätta värde på. Sedan varvar jag gärna de dagarna med hemmadagar.
Visst fungerar det med videosamtal och chattar, men i längden håller det inte mot ett gammaldags möte, ansikte mot ansikte. Det är inte heller lika lätt att skriva i nyanser som det är att uttala dem, och ibland känns ribban högre för att kommunicera om småsaker.
Man kan ju också använda videosamtal till annat än möten, och lyckligtvis kom en arbetskamrat att tänka på virtuella kaffepauser. Det är roligt att se arbetskompisarna över en kopp kaffe, om än på en ruta. Det får mig att vakna upp. Och det gör mig påmind om att det fortfarande pågår en vardag också på annat håll.
När det här är över tror jag mig ha funnit en större uppskattning för både kontoret och hemmet som arbetsmiljö. Och jag hoppas att jag i fortsättningen kan kombinera det bästa av båda världarna.
