Den 12 januari 2018 skrev Facebooks grundare Mark Zuckerberg ett meddelande på sin Facebooksida. Den plattform han själv varit med och skapat nästan femton år tidigare skulle igen bli det den en gång var tänkt att vara – en plats för vänner och familj att mötas och hålla kontakt digitalt. ”Forskning visar att vårt välmående påverkas positivt om vi stärker våra personliga relationer”, skrev Zuckerberg. Inlägget kom som en kommentar till och ett svar på en växande kritik mot sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet: att plattformen bidrog till att öka polarisering – i synnerhet politisk sådan – i samhället. Trots Zuckerbergs inlägg är det inte mycket som tyder på att polariseringseffekten skulle ha mildrats under de snart 2,5 år som gått sedan Zuckerberg skrev sitt inlägg. Snarare tvärtom.
Förra veckan publicerade amerikanska dagstidningen Wall Street Journal en artikel där man sade sig ha kommit över dokument och förstahandsinformation av människor i Facebooks toppskikt. Dokumenten och intervjuerna ger en bild av en del av de interna diskussioner som präglat företaget efter att Zuckerberg skrev sitt Facebookinlägg i januari 2018. Artikeln är till många delar beklämmande läsning.
Det kanske mest oroväckande är en passage där man intervjuar Eli Parsier. Han är mannen som myntade uttrycket ”filterbubbla” och en av initiativtagarna till Civic Signals, som strävar efter att skapa hälsosammare digitala plattformar. Han har under åren vid upprepade tillfällen föreläst för Facebooks ledningsgrupp. Han konstaterar i artikeln att det fanns en intern oro och antydan till självrannsakan på Facebook efter presidentvalet i USA år 2016. En oro över att man kanske hade ”ställt till det”. Enligt Parsier fanns det vid den här tiden också en vilja att ta itu med polariseringsproblematiken, men tyvärr är hans bild att både Facebooks och Zuckerbergs intresse för de här frågorna har avtagit avsevärt under de två senaste åren. Ett av problemen som bidragit till polarisering har varit det faktum att Facebooks algoritmer ”gillar” väldigt aktiva användares material. Problemet är att den här typen av aktiva användare väldigt ofta tenderar att åsiktsmässigt återfinnas någonstans i ytterkanterna av åsiktsspektret. Det präglar också det material de delar, vilket sedan leder till till ytterligare polarisering.
Zuckerberg har både offentligt och privat luftat åsikten att Facebook inte kan lastas för polariseringen i samhället, utan att företaget snarast borde ses som en vakthund för det fria ordet. Det är säkert fler än en som inte ser riktigt så idealistiskt på företagets strävanden. Det som gör det hela problematiskt är att det knappast någonsin funnits ett mediebolag med lika stor makt som Facebook. Då blir det extra problematiskt att man avfärdar en kritisk fråga som polarisering med en axelryckning. Den här frågan är snarast av den magnituden att den borde diskuteras i politiska rum.