Jag har länge haft ett horn i sidan till den förlorade sonen. När läraren läste ur Barnens bibel i lågstadiet insåg jag att den person jag identifierade mig med var den äldre brodern, han som kommit hem från fälten (där han alltså arbetade) bara för att märka att gödkalven slaktats för hans slösaktiga yngre bror. Jag förstod mycket väl att han var arg och inte ville festa. Jag var fullkomligt överens med honom om att det var alldeles oerhört fräckt att pappan inte ens gett honom en killing att äta med sina vänner, trots att han varit lydig och ordentlig i hela sitt liv.
Men redan i skolan lärde jag mig att den äldre brodern skulle svälja sin harm och avundsjuka och unna sin slarverbrorsa den där gödkalven, och sedan dess har jag försökt acceptera att det måste vara så här.
Men sedan började jag gå i terapi.
Jag pratade om någonting i mitt liv (jag minns inte ens vad) och avslutade med att säga ungefär så här till min terapeut: ”Nåja, jag borde förstås förstå att jag är som den äldre brodern i liknelsen om den förlorade sonen. Jag har fått vara med min pappa hela tiden, så jag borde inte kräva nån gödkalv.”
Och då sa min terapeut (med eftertryck): ”Jag tycker att den äldre brodern också borde få en gödkalv.”
Och precis i den stunden fattade jag att det är så jag alltid tyckt, även om jag tryckt tillbaka den tanken så fort den ploppat upp. Pappan må vara godheten själv, men psykologiskt är han blind.
Det är klart att den äldre brorsan också ska ha en gödkalv.
Du ska ha en gödkalv. Och jag. Vi ska ha det för alla de gånger då vi gjort det som är rätt och hyggligt. (Då vi inte gjort det som är rätt och hyggligt och fattar det och ångrar oss ska vi förstås också ha en gödkalv, men sorry, den här texten handlar inte om det utan om den äldre brorsan.)
Lista på NÅGRA som ska ha en gödkalv: Du som är i tid. Du som alltid byter toarullen på jobbet så att det inte blir problem om följande person skulle råka ha diarré. Du som försöker se till att alla får prata lika mycket. Du som städar fast det inte var du som klottade. Du som kommer ihåg folks födelsedagar och skriver gratulationsmess. Du som tar det spruckna ägget.
Du ska ha en riktigt stor gödkalv och ringar på fingrarna och nya kläder och snygga skor och många ballonger och fyrverkerier och en kram.