När samhället sakta men osäkert börjar öppna upp efter coronanedstängningen är det många som tvingas tänka till ordentligt. Hur ska man förhålla sig till coronaviruset nu, och i vilken utsträckning är det tryggt att återgå till en mer normal vardag både när det gäller jobb och fritid?
Också församlingarna har svåra coronarelaterade frågor att brottas med nu i maj. Frågorna är knepiga, men kräver snabba svar. I vågskålen ligger bland annat sommarens lägerverksamhet och då i synnerhet konfirmandlägren. De har under långa tider varit en klenod i församlingarnas verksamhet. Också under senare år, när kyrkan tappat medlemmar, har konfirmandverksamheten – och då i synnerhet konfirmandlägren – bibehållit sin popularitet.
I Kyrkpressen den veckan berättar några av stiftets församlingar hur de tänkt kring sommarens konfirmandläger. Några kör – med vissa modifieringar – på som planerat (Esbo, Vörå), någon hade redan från början en plan som var ”coronavirustidskompatibel” (Replot) och någon har sett sig tvungen att tänka om och gå in för ett koncept som innebär att det inte blir något läger under sommaren (Jakobstad). Här är det lätt att förstå att ett dylikt beslut säkert kan leda till missnöje både bland konfirmander och föräldrar.
Samtidigt, om man ser på situationen i Jakobstad, är det svårt att med så här forcerad tidtabell hitta lägerutrymmen där man klarar 50-regeln. Risken att något händer må vara liten, men om man får smittspridning på ett läger med 65 personer som lever nära inpå varandra dygnet runt blir eftersmaken inte särskilt god. Efter ett sådant läger kan det snabbt bli många smittkedjor för hälsovårdsmyndigheterna att hålla reda på. Och då är det i sista hand den som bestämt att lägret ska ordnas som får stå där med hundhuvudet. Hur liten risken än må vara är det förståeligt att man ryggar tillbaka inför den tanken.
Bo-Göran Åstrand säger att biskoparna i sina rekommendationer säger att församlingarna ”ska fundera noga på om man har sådana utrymmen att det med tanke på situationen är möjligt att ordna trygga övernattningsläger för konfirmander och personal”. Den stora utmaningen består i att bedöma vad som är tryggt. 100 procent riskfritt är det inte. Men duger det med 99,9 procent?