Vi tror att sorgen lagt sig till ro bredvid oss, men plötsligt reser den sig och ruskar om oss

05.04.2020

KOLUMN.

Ulrika Hansson är redaktör på Kyrkpressen.

Ibland dyker all sorg upp till ytan som i ett slag. När världen ställs på ända, den här gången av coronaviruset, är det inte alldeles lätt att förutse sin reaktion, åtminstone blev jag förvånad över min. Nu om någonsin är det ju viktigt med framtidstro och att finnas till för varandra. Men när beredskapslagen blev ett faktum satt jag i stället i sovrummet, handlingsförlamad, mätt på nyheter och onlinegemenskap, oförmögen att bära upp någon annan än mig själv och i stort behov av att få träffa min familj i Österbotten. Det var inte rädsla för smittan som lade sig som en grå filt över tillvaron, utan något jag inte kunde lägga fingret på.

När jag borde ha jobbat effektivt sörjde jag i stället över att inte få prata med min svärmor, som dog för ett antal år sedan. Hon var rolig och klok och full av liv. Hon hade det vackraste röda hår man kan tänka sig. Jag tror hon hade älskat att umgås med sina pratglada barnbarn. Men hon och min femåring fick aldrig träffas.

Och jag satt och saknade min vän som också dog för ett antal år sedan, saknade så det kändes som ett hål bakom bröstbenet. Jag minns precis hur det lät när hon var glad. Hon lade huvudet lite bakåt och skrattade ett kluckande skratt. Hon sa en gång att jag var som de färgade sidorna i Kalle Ankas pocket. Det är den finaste komplimang jag fått. Jag skulle vilja säga det till henne just precis nu.

Sorgen är sådan. Vi tror att den lagt sig till ro bredvid oss, men plötsligt reser den sig och ruskar om oss, påminner oss om hur outhärdligt livet kan vara. Senare läser jag en artikel om att det obehag vi nu upplever i och med coronaviruset kan betecknas som sorg.

Jag gjorde en intervju med en klok kvinna. Vi talade om kriget, känslomässig karghet och om hur det funnits så många på våra hemorter som kunde ha studerat vidare. Alla de där med ett vaket intellekt och stor respekt för bildning. Men de fick aldrig chansen. Hon sa med eftertryck: ”Livet är så sorgligt. Det kommer vi inte ifrån.” Vi satt tysta och begrundade det. Jag kommer alltid att minnas det ögonblicket. För vi måste inte alltid släta över. Ju äldre jag blir, desto mer vördnad känner jag för de stunder då vi är hudlöst ärliga om vår sorg; sant uppriktiga om hur vi varit svaga då vi hade hoppats på styrka och hur vi trots besvikelser tagit oss vidare.

Ulrika Hansson

GT. Också hos flitiga bibelläsare tycks Gamla testamentet falla mer och mer i skymundan. Det visade en enkät som Kyrkpressen gjorde i vintras. Vi tog frågan med GT-teologerna Lotta Valve och Antti Laato. 17.4.2025 kl. 18:30

Personligt. – Jag har en sida som litar starkt på Gud – och en som lätt faller i tvivel, säger konstnären Robert Hedengren. 17.4.2025 kl. 13:59

katolska kyrkan. Påven Franciskus, 88, är på lång sjukledighet. Efter hans tolv år som ledare för den katolska kyrkan är det mänskligt sett dags att tänka på vem som kommer att efterträda honom. 16.4.2025 kl. 10:57

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Nytt från domkapitlets sammanträde 10 april 2025. 11.4.2025 kl. 10:56

ekumenik. Laura Häkli börjar i höst leda det dagliga arbetet med Ekumeniska rådet. Hon kommer från Finska Missionssällskapet. 10.4.2025 kl. 15:16

jakobstad. Det kommande året är det Catharina Englund som är tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Det är med ”skräckblandad förtjusning” hon går in i uppgiften. 10.4.2025 kl. 12:11

STRATEGI. Nu i vår tar arbetet med en ny strategi på allvar fart i Jakobstads svenska församling. Samtliga medlemmar i församlingen bjuds med i arbetet med den nya strategin. 10.4.2025 kl. 12:17

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45