På skolvägen mot framtiden

16.08.2012
Lika starkt som förstaklassarens ”äntligen” är ofta vemodet hos föräldrarna som släpper i väg den första – eller sista – i kullen på skolvägen.
Den första skolstarten signalerar ett oåterkalleligt ”nu börjar det” för bägge parter. Den är en av de stora riterna i vår tid och därför är det viktigt att kyrkan också har insett att den är värd sin särskilda välsignelseakt och öppnat dörrarna för förväntansfulla sex och sjuåringar i många församlingar. Vi unnar dem att få växa i det godas tecken.

Det quo vadis eller ”vart går du?” skolstarten väcker handlar också om hurdana människor för morgondagens samhälle vi fostrar. Vilka är deras värderingar? Hur kommer de att se på varandra den dag när de stegar ut ur skolvärlden, ut i vuxenlivet? Hur kommer de en dag att se på oss, som då hunnit bli gamla?

Den spegelbild vi ger våra barn nu är den de kommer att ge oss i retur en dag. Det handlar om de värderingar vi testamenterar, om vad vi signalerar är viktigt och värt att prioritera. Tanken är hälsosam och tyvärr inte helt angenäm. Savon Sanomat skrev i sommar ingående om de ekonomiska klyftorna i det finländska samhället ur familjeperspektiv. Bland annat syns värderingarna på det sättet att barn ”förstår” eller förväntas förstå att deras föräldrar är tvungna att jobba allt hårdare och längre dagar för att förtjäna pengar. De sväljer frånvaron, som ett nödvändigt instrumentellt ont för något högre: att få pengar.

Pengar är måttstocken på och skiljelinjen för vilket skikt man tillhör, och den kapplöpningen börjar tidigt. Den syns konkret i de prylar man använder, vilken slags telefon förstaklassaren bär med sig i väskan och i hur snabb takt både den och väskan byts ut mot nya.

Om det är något dagens barn vet är det att fattigdom är skamlig. Det är ett smärtsamt facit över tidsandan, men att det är så framkom tydligt när Helsingin Sanomat gjorde en feature om vad barn är rädda för och avskyr för en tid sedan. Att få stämpeln fattig var något av det värsta, enligt barnen. Att umgås med en fattig var socialt självmord.

Därför är det kanske inte heller så underligt att barn hellre sväljer att ha en frånvarande förälder än en fattig. Men det är skrämmande i det avseendet att prylar prioriteras framom relationer. Och det är något som inte borde få oss att bli förvånade över att våra barn i sin tur en dag kommer att vara lika frånvarande för oss, när vi av ålder och svaghet axlar den skyddslösas roll.

I Kp:s feature om pengar och lycka den här veckan sätter ingen av de intervjuade likhetstecken mellan dessa två, även om ingen av dem förnekar behovet av materiell trygghet. I stället slår de försiktigt larm och efterlyser rentav en väckelse som sätter vår penningjakt i sunda proportioner igen.
 
Att kärleken och viljan finns som något djupt och instinktivt mänskligt – ja, det är kanske det som vemodsstynget vittnar om.
May Wikström
När Gud reste Stefan Myrskog ur mörkret fick han en levande tro.

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44
Mycket sägs om Israel med gamla judeklichéer, anser André Swanström.

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund bodde länge på Bertahemmet i Helsingfors.

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Sley och Kansanlähetys lovar att "inte befrämja" ryska prästvigningar

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32
Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

Johan Kanckos landar efter många år som präst i Esbo och en kort period som präst i Vasa som kyrkoherde i Solfs församling.

kyrkoherdeval. Johan Kanckos, t.f. församlingspastor i Vasa svenska församling, valdes i söndags till ny kyrkoherde i Solfs församling. Han fick 71,6 procent av rösterna. 14.8.2023 kl. 15:10
Som traditionen bjuder samlades samlades de unga till en grillfest på lördag kväll.

UNGDOMAR I KYRKAN. På Sommardagarna 2023 samlades ungefär 100 deltagare för sol, hav, mat, bastu, strand, andakt, vila, värme, stämning, party, musik, smågrupper, mässa, gemenskap, glass och varma klippor på Lekholmen. 13.8.2023 kl. 16:59
Ett medvetet val av Jenni Haukio att inte tala om våra minoriteter? undrar teologiprofessor Björn Vikström.

rasism. Recenserade presidentfrun Jenni Haukios memoarbok som ”förvånansvärt smal” i invandrarfrågan. 30.11.-0001 kl. 00:00
Emmanuel Acquah konstaterara att fler röster måste höjas mot rasismen. Annars går Finland en hård framtid till mötes.

rasism. Integreringen av utlandsfödda i arbetslivet har förbättrats i Finland, men den rasistiska retoriken och den strukturella rasimen frodas. – Jag ger 200 procent för att bidra till samhället, men debatten just nu får mig att känna mig som en exotisk utlänning, säger Emmanuel Acquah. 9.8.2023 kl. 14:26
Hanna och Jonathan Lemmetti har trivts i Vanda – men nu väljer de Australien.

BÖN. De träffades vid en lärjungaskola. Idag har de fem barn och har precis flyttat från Finland till Australien. Hur lever man ett familjeliv där allt går på Jesus villkor? 3.8.2023 kl. 11:18