Från andra sidan jorden når väldigt annorlunda bilder fram: En koala klamrar sig fast vid en människa klädd i frivilliga brandkårens uniform. I bakgrunden rök och träd som slickas av flammor. Någonstans därute finns det människor som kurar i fordon och skjul, medan världen omkring dem badar i ett rökigt orange ljus. Som i en film om jordens undergång, men på riktigt.
På gymmets konditionsmaskiner trampar några beslutsamma som tagit tag i sina nyårslöften. Framför dem snurrar teven på väggen upp rubriker om ett nytt våldsdåd någonstans i världen. Var, vem, varför? Jag har glömt.
För varje händelse som tränger igenom bruset, hur många går förbi obemärkta?
Empatitrötthet, läser jag, är den gradvisa avtrubbning som kan drabba dem som arbetar med människor som fallit offer för sjukdomar eller trauman. Teorin är att ungefär samma sak kan hända alla oss som varje vecka konsumerar nyheterna om krig, terror och naturkatastrofer. Vi orkar inte förfäras över varje händelse, vi bläddrar vidare för att skydda oss själva.
»De som vunnit stort inflytande kan använda det för att fånga hundratusentals människors uppmärksamhet och samla hundratusental i donationer.«
Inför bushbränderna som hotar deras liv och habitat har koalorna nytta av sina fluffiga och sympatiska yttre. Kanske är det i de sociala mediernas tidsålder som ”den starkaste överlever” blir ”den sötaste överlever”. Men i samma nätverk där nyhetsbruset sprids allt vidare kan även människors röster göra detsamma. De som vunnit stort inflytande kan använda det för att fånga hundratusentals människors uppmärksamhet och samla hundratusental i donationer.
Du är inte en dålig människa för att du inte klarar av att känna medkänsla inför varje tragedi. Paradoxen är att empatitröttheten drabbar dem som känner med och som vill hjälpa. Men känslorna av apati och hopplöshet får inte heller bli en ursäkt.
Föreställ dig om var och en – istället för att försöka och misslyckas med att fördela sin uppmärksamhet jämnt mellan alla världens missförhållanden – skulle välja någon sak, något ändamål att fokusera på och engagera sig för.
Kunde tiden och krafterna då räcka till för att ta reda på något om bakgrund, detaljer och verkliga behov; för att agera på sätt som maximerar nyttan av en människas röst och resurser?