En av redaktörerna på Kyrkpressen har minnesbilder av Matti Aspvik från ungdomssamlingar på 90-talet. Hon minns att han hade starka åsikter, att han alltid hade rätt, och att han argumenterade outröttligt tills motparten tystnade.
I Kyrkpressen berättar han om hur depression och utmattning tvingade in honom i ett hörn där han var tvungen att säga att han inte förstår, att han inte vet. Han tvingades sluta bygga sitt liv på kunskap, vetande och beundran. I dag efterlyser han sammanhang av genomskinlighet och verkliga möten i stället för präktiga fasader.
En präktig fasad är ett problem i många sammanhang, men den är ett särskilt stort problem i kyrkan. Problemet blir aktuellt för var och en som kommer till kyrkan med sin svaghet och sin brist bara för att märka att det inte alltid finns plats för en livsberättelse där såret aldrig blir helat och sprickorna aldrig blir lappade.
Frälsningens fasadberättelse är svår att värja sig mot. Nya testamentet är fyllt av historier om helande och omvändelse. Också i många av Kyrkpressens personintervjuer är dramaturgin liknande: mitt liv såg inte bra ut men sedan mötte jag Gud och nu är jag hel och framme.
Nadia Bolz-Weber grundade en luthersk kyrka för amerikaner som hon själv, sådana som kände att de inte platsade i en kyrka. I en intervju säger hon att hennes erfarenhet är att unga känner sig dragna till Jesus, till traditioner och till trasighet. Bolz-Weber efterlyser exakt samma sak som Aspvik: ett kristet sammanhang dit man kan komma för att berätta sanningen om sig själv, ett ställe där man inte behöver låtsas. Hon efterlyser också liturgi som ett välbehövligt element för människor som ofta lever ett liv i kaos.
Våra församlingar har redan allt Bolz-Weber efterlyser: Jesus, traditioner, liturgi, svaghet och trasighet. Men hur ska trasigheten ta sig uttryck? Ska svaghetsberättelsen höras ur predikstolen? Ska den delas i kyrkan?
I Jakobstad finns det en pub mittemot kyrkan. Den heter Black Sheep. Johan Sandberg, redaktör på Kyrkpressen, föreslog en gång att kyrkan skulle byta namn till Svarta fårets kyrka. Då skulle kyrkan vara lättare att hitta och vägen från puben till kyrkan kännas lite kortare.