Medan vi bodde i Senegal kom vi överens med dåvarande chefredaktören May att mina Inkast skrivs med kryddor från den afrikanska kontinenten. Nu bor vi i Finland, men i tankarna är vi ofta i Senegal. Resan till grannlandet Gambia tillsammans med kyrkans fadderarbetare har funnits i tankarna de senaste dagarna. Allt vi upplevde under resan kunde fylla en bok, med de mest hisnande berättelser om resan som tog 14 timmar trots körsträckans 150 kilometer. Färjan som gick sönder, bilen med likkistan på taket, slagsmålet i hamnen i Banjul en tidig morgon när alla ansåg att de har förtur till första turen över floden.
Kan man avstå från sitt dop? Den frågan dök upp under Gambia-resan.
Efter skolbesöken med fadderbarn som fick stöd från FMS via Senegals lutherska kyrka, beslöt vårt sällskap plötsligt att köra ut i bushen. Det visade sig att vi var på palmvinsuppköp. Ingen av oss drack alkohol, men någon hade lovat att skaffa det, enligt beställaren, utsökta vinet medan vi var i trakten. Vi stannade i en liten by och satte oss under trädet. Vi bjöds på varsitt glas palmvin. Under åren lärde jag mig att vid behov diskret hälla ut det jag bjöds på, orent vatten, ljummen komjölk (långt från all pastörisering) osv.
”Psst”, sa min kollega Ndan, ”vårt motto, alla för en och en för alla gäller väl alltid?” ”Absolut”, svarade jag. ”Då får du dricka mitt vin.” ”Tack, men där går gränsen för vår överenskommelse.” Han drack inte upp sitt vin, hur han löste problemet såg jag aldrig. Bredvid oss arbetade en belgare med husbygge. En högljudd diskussion höll på att blossa upp i sällskapet. Efter en stunds samtal bjöd vår präst Moussa honom att bo i församlingens gästrum då han besöker Dakar. ”Du är också välkommen att delta i vår mässa som hålls varje söndag.”
”Glöm det, jag är inte kristen längre”, sa belgaren surt. ”Jag har skrivit till påven och bett honom återkalla mitt dop.” ”Ååh, det går inte”, sa pastorn. ”Det som Kristus har lovat, det håller han. Du kan avstå från ditt dop, men inte ens påven kan häva det. Även om du inte vill, så vill Han!” Tonen i diskussionen blev skarpare, men prästen höll sig lugn. Belgaren blev ännu surare. Till sist grep kollegan Niokhor in och sa på serere: ”Pastorn sluta nu, ser du inte hur arg han är. Öronen är alldeles röda!” Samtalet lugnade sig, belgaren tog några kraftiga spadtag på byggplatsen. ”Nu tackar vi för gemenskapen och vår Herre som är trogen, vad än hans barn tar sig för”, avslutade prästen besöket. Om vi köpte palmvin minns jag inte, men det europeiska rationella tankesättets möte med det afrikanska helhetstänkandet funderar jag ofta på.
Ann-Katrin Store är avdelningsskötare och intresserad av globala frågor och mission.