I skogen lyser guld i mossan och kantarellglädjekarusellen svindlar i
mig. Jag viker varligt ner mossan med blåbärsblåa fingrar och fyller min
korg av sällsam lycka.
Blåklockan ringer andakt i gläntans
katedral. Jag plockar bara en och offrar den åt stora myrstacken, står
kvar och ser blomman förvandlas.
Jag står getporsberusad ute på
mossen, bortom tid och rum. Jag är tuva, tall och ängsull. Jag är
skogsduvan, luften under hennes vingar och gammelgran. Jag är. Jag bara
är. Är i varandet, på samma sätt som den som säger sig vara ’Jag är den
jag är’. Den Skapare vars avbild jag är.
Så kör vemodets
skördetröska med ett brutalt bröl genom mitt sinne. På rådjursstigen
framför mig ligger två grenar i kors, till och med enbären är
Kristusmärkta. Underbart är kort. Fast barndomens dagar var ju ändå
evighetslånga? En sommar var eoner av obruten tid. Vad hände med tiden?
Vad hände med alla drömmar? Vad hände med förmågan att helt gå upp i
leken, livet? Allt kött är hö. Var växt skall dö. Snart är semestern
slut. Den nordiska sommaren är kort. Det jordiska människolivet är kort.
Allt, allt detta. All denna skönhet måste jag avklä mig.
Det
finns ett alldeles speciellt vemod som hör sensommaren till. Samma
vemod som hör vuxenlivet och medelåldern till. Den avgrunden kan ingen
kantarellglädje, inget stundande kräftkalas i världen överbrygga mer än
för några timmar. Den finaste sensommardagen drar en isande vind från
avgrunden genom mig, en näve knyter sig hårt runt hjärtat: I bästa fall
är bara hälften kvar. Hur har jag använt mina dagar? Har jag brukat dem
väl? Är mitt glas halvfullt eller halvtomt?
Jag faller på knä i
mossan, andas djupt och långsamt, andas in och andas ut, in och ut och
svaret stiger med självklarhet upp ur mitt inre. Evighetsekot susar i
mina öronsnäckor. Viskar enhet, helhet, öppenhet och närvaro i mitt
väsen. Här och nu. Det finns ingen annanstans att gå. Sen får vi se.
Men
jag vågar hoppas att det någonstans i evigheten finns en glänta i
skogen där mossan är mjuk och blåbären för alltid är stora och söta.
(Jungfru
Marie sänghalm är det smörsoliga moln av väldoft som på nyktert språk
omtalas gulmåra och på Linnéspråk Galium verum. Den blommar från slåtter
till sensommar)
Katarina Gäddnäs är författare.
Sensommarens vemod
02.08.2012
Luften är mättad med doft av solvarma hallon och Jungfru Marie
sänghalm. Syrsorna spelar symfoni med humlan som solistvirtuos.
Trollsländeparet njuter sin salighetslånga livsdans, vilar däremellan
och torkar vingarna i gruset på vägen. De har all tid i världen.
Katarina Gäddnäs
"Musiken är fortfarande stark inom mig och jag utgår hela tiden från den – jag är en sjungande florist"
KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon.
21.10.2024 kl. 16:48
Anne Hietanen: ”Livet är svårt – ett skratt kan rädda en människa"
ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00
Jesus är svaret på vilken stor fråga som helst
Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00
Över 60 procent av dem som går i kyrkan i USA lutar åt DonaldTrump
KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00
Eva Ahl-Waris: ”Kalla oss präster, helt enkelt”
Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
"Efter resan till Kenya stärktes min längtan ytterligare"
MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Tro är att bära varandra
betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Affektiv polarisering – då ”de” är dumma i huvudet
POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi.
Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra.
4.10.2024 kl. 20:22
"Vuxenkonfirmationen var som om en cirkel blev sluten"
Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
Fanny Sjölind frågade sig: "Varför håller jag egentligen på med det här?"
kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
I tjugofem år har Anders Eklund kämpat med panikångest
PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
Sini Aschan: "Vi kämpar för jämställdhet och likabehandling i stiftet"
LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
40 jobb ska bort vid Kyrkostyrelsen – Lotta Endtbacka sitter i reformgrupp
kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
"För att pilgrimsleden ska lyckas krävs att österbottningarna tar den till sig"
SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38
Två nya präster till stiftet
NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Uppdrag: kompis – "Det är alltid spännande när vi matchar nya människor"
vänskap. Alla förtjänar en kompis som ringer och frågar: Ska vi gå på kaffe? eller Kommer du med till gymmet? Vänverksamhet hjälper personer med funktionsnedsättning att hitta den kompisen. 16.10.2020 kl. 13:06
Den kristna guden har varit seglivad
historia. När Emil Anton började skriva om den kristna trons historia i Irak upptäckte han sina egna rötter. Men boken resulterade också i en kamp med Gud som nästan kostade honom hans tro. 15.10.2020 kl. 16:01
Ulf Särs liv präglades av en kyrkligt förankrad helgjuten samhällsinsats
Nekrolog. Det sociala engagemanget för de svagaste i världen utgjorde den bärande linjen för Ulf Särs under flera årtionden. Hans frånfälle var helt oväntat. 15.10.2020 kl. 17:14
Inte ens i den becksvarta höstnatten är vi ensamma
Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20
Hon har fått sitt mod av sin mamma
Förändring. Brenda Serralde Luna föddes i Mexico City men bor i Borgå. Hon har upplevt en jordbävning, plötslig fattigdom och stor kärlek. Det svåraste var när hon förlorade sin mamma. 15.10.2020 kl. 15:33
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet