Förlåt, men idag blir det inget mysigt och underfundigt litet kåseri. Ingen härlig krönika att klippa ut och lägga på kylskåpsdörren för att läsas en sämre dag. Idag tänker jag inte behaga, förgylla eller underhålla.
Jag tänker skriva om det som alltid funnits, det som nästan alla tjejer har upplevt men få killar erkänner att de gör. De som inte gjort sig skyldiga till just det här blir ofta helt sjukt upprörda om man talar om det och skriker ”Inte alla män!”, men det har ingen sagt. Vi sa bara att vi har upplevt för många händer på våra stjärtar, bröst och ben för att det ska kännas tryggt. Vi sa bara att vi hört för många kränkande ord om vår kropp och vår personlighet för att vi ska känna oss älskade och respekterade. Vi säger bara att vi inte vill att våra döttrar ska behöva uppleva samma hatstorm som vi när vi tar plats i media, på handbollsplanen, i politiken eller på scenen. Vi vill att de, till skillnad från oss, ska bli trodda när de berättar.
Men händer runt stjärtar och bröst, det är de facto lite old age. I dag sker kränkningarna inte bara i hissen och på krogen. Den riktigt stora scenen för dagens kränkningar av kvinnan finns på nätet. Riktat bara till dig så att ingen annan ska kunna ingripa, eller tvärtom, riktat till alla så att vem som helst kan kunna läsa vad någon okänd människa tycker om dig och hur du ser ut. Näthat riktas också mot män men de hotas inte med brutal våldtäkt, anal penetrering och avskurna bröst. I näthat mot kvinnor kränks kroppen och kvinnans värde och det våldet triggas av att vi bara finns. Gör vårt jobb som journalister, politiker, landslagsspelare, musiker ... Saker som syns. Samtidigt recenseras vår vikt, vårt hår, vår stil och våra åsikter utan att vi bett om det. Nej, inte alla män gör det men det är mest män som gör det.
Vad beror det på? Minskat inflytande och makt, tror många. Kvinnors ökade synlighet påminner vissa män om egen osynlighet. Genom att hota och hata kan man igen gå in på scenen och ta plats. Påminna om att kvinnan ska tiga i församlingen. Det funkar ganska bra, för många tjejer tystnar och lägger ner sina Instagram-konton och väljer andra jobb än de med våldtäktsvarning.
Vi måste få ett bättre rättsskydd när det gäller näthat men vi måste även göra något innan dickpicksen börjar fylla våra tonåringars telefoner. Kyrkans verksamhet måste kanske ändras när läget nu är akut. Innehåll förnyas för att kunna hjälpa direkt. Som att våga prata porr istället för profeter på skribalägret. Kvinnosyn istället för katekesen. Snacka självkritik och självrespekt. Lägga upp kyrkans egen skämmiga historia på katedern. Vi måste få grunden i mänskligt bemötande att funka innan det är dags för Luther.
Maria Sundblom Lindberg är psykoterapeut, präst och publicist.