Beslutsångest

Varje steg vi tar och varje tanke vi tänker, bottnar i endera av dessa två grundkänslor. De är som alfa och omega, yin och yang, och alla andra känslor är bara olika versioner av dessa två.

Först tyckte jag det lät lite konstigt eftersom jag också fick höra att vi oftast väljer rädslan, men vid närmare eftertanke märkte jag att det nog stämmer.

Hur ofta har jag inte gått förbi en tiggare som kurar ihop sig i gathörnet utan att ens möta hennes blick? Första insikten har varit att hjälpa. Men sen börjar tankarna och intrycken från omvärlden att rulla på i huvudet. Man ska inte ge något. Det hamnar bara i fel händer. De borde lösa problemen i sina egna hemländer. Ingen annan ger ju något.

Men jag behöver ju inte ge pengar. Jag har ett äpple i väskan som jag ändå inte tänker äta upp. Jag kan ge det. Men nu har jag redan gått förbi tiggaren med blicken bortvänd och äpplet kvar i väskan. Rädslan vann.

Ibland känns det väldigt svårt att kunna fatta beslut utgående från kärlek eftersom det ofta betyder att jag måste ge mig ut på okända vatten. Men de gånger jag har valt kärleken har det ofta resulterat i nya spännande möten och upplevelser som inte alltid blivit som jag tänkt mig. Men det är väl så det ska vara. Jag hoppas att jag i fortsättningen vågar välja kärleken oftare.