Ingen kommer undan

01.07.2019

Det kommer helt utan förvarning, meddelandet från min vän. Hennes bror har diagnosticerats med en mycket svår form av cancer.

Det är som om marken skulle skaka också under mina fötter, fast jag inte står i epicentrum för den här krisen. Vi har inte fyllt 40 någon av oss och i mitt manus för livet fanns den här händelseutvecklingen inte med, inte att en av oss skulle behöva ta farväl av ett syskon redan nu. Min vän reser för att hälsa på sin bror, jag kramar henne på en tågperrong och säger att jag önskar att jag skulle kunna säga att allt blir bra, men att jag inte tror på det själv.

Vad säger man till den vars liv skakas om i grunden när man inte med någon ärlighet i världen kan säga att det ordnar sig? Vad gör man? Maktlösheten känns oändlig, men också rädslan – tänk om det varit jag, tänk om det varit min bror? Samma dag som beskedet kom skriver jag ett meddelande till min egen bror. I min familj har vi inte för vana att använda stora ord om våra känslor för varandra. I min familj har kärlek och omtanke ofta uttryckts genom att lägga kakel, riva hus eller bjuda på mat. Plötsligt blir jag rädd för att detta inte är tillräckligt, att han kanske är borta i morgon utan att jag fått ur mig orden om att jag älskar honom och är tacksam för att han är min bror.

»Vad säger man när man inte med någon ärlighet i världen kan säga att det ordnar sig?«

Maktlösheten upprepar sig när dödsbudet kommer några veckor senare. Jag har ingen aning om vad jag ska göra bortsett från att tala om för min vän att jag är så ledsen över hennes förlust. Vi bor inte i samma stad och våra vardagsdiskussioner sker i text, över messenger. Vi delar frustrationer och glada överraskningar, trötthet, tacksamhet, oro för framtiden, minnen från förr. Kan man ens prata om sin vardag när ens vän har mist sin bror? Jag tvekar i någon dag tills jag börjar inse att tystnaden på messenger om allt som inte handlar om dödsfallet och sorgen är besläktat med att gå över till andra sidan gatan för att undvika att möta den sörjande. Så jag skriver, och gör det först trevande, på ett alldeles nytt sätt rädd för att uppfattas på fel sätt.

Mitt trevande och min hjälplöshet får mig att undra om vi någonsin talade om sorg när jag gick i skolan. Om vi någonsin under lektionerna där lärarna försökte ge oss verktyg för att leva självständiga liv fick höra hur man stöder den som har sorg? Var det så att ingen nämnde det, eller var det så att det kändes för abstrakt, att det inte fastnade i minnet? Ändå kommer ingen av oss att komma undan döden, vare sig vår egen eller våra älskades. Vi knyter band till de människor som blir oss givna och blundar hårt, hårt för att inte tänka på att vi en dag kommer att skiljas åt, om inte annat så av dödens slutgiltighet. Inför detta ofattbara önskar jag att det fanns något jag kunde lyfta i försvar, en sköld att hålla upp framför min vän. Men i den ofullkomlighet som det jordiska livet är får jag ta till det jag har, mina öron och händer och armar. Lyssna, ge en kram, baka favoritkakorna.

Erika Rönngård är redaktör.

Erika Rönngård

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

biskopsvisitation. Det var mycket ”första” i samband med helgens biskopsvisitation i Vörå församling. Det här var Bo-Göran Åstrands första visitation som biskop och samtidigt också första visitationen för Hans Boije som varit kyrkoherde i församlingen i ett drygt år. Det var också första visitationen sedan församlingarna Vörå och Maxmo fusionerades och år 2011 kompletterades med Oravais som kapellförsamling. 27.10.2019 kl. 17:25

helsingfors bokmässa. Vad är Gud? Är abort fel? Finns helvetet? Biskop Bo-Göran Åstrand fick sitta i heta stolen på Helsingfors bokmässa. Elever från Eklöfska skolan i Borgå och Lovisavikens skola hade förberett frågor om allt från hans jobb till jämlikhet, klimatet och varför gudstjänster är så långa. 24.10.2019 kl. 17:11

nytt från domkapitlet. Clas Abrahamsson förordnas som tf. kyrkoherde i Åbo svenska församling när Mia Bäck ska vara tjänstledig. Bland annat det här beslöt domkapitlet i Borgå stift vid sitt möte på tisdagen. 23.10.2019 kl. 19:08

kyrkslätt. Visste ni att den finlandssvenska menuetten är en del av vårt immateriella kulturarv? I Kyrkslätt tar både menuett och folkmusik plats i gudstjänsten. – Vi måste också få tjäna Gud med våra kroppar, säger kyrkoherde Aino-Karin Lovén. 23.10.2019 kl. 16:02

Borgå. "Det är svårt att få gehör för domkyrkoförsamlingens önskemål", säger domprosten Mats Lindgård, som nu avgår som ordförande för gemensamma kyrkorådet i Borgå. 21.10.2019 kl. 18:15