Ingen kommer undan

01.07.2019

Det kommer helt utan förvarning, meddelandet från min vän. Hennes bror har diagnosticerats med en mycket svår form av cancer.

Det är som om marken skulle skaka också under mina fötter, fast jag inte står i epicentrum för den här krisen. Vi har inte fyllt 40 någon av oss och i mitt manus för livet fanns den här händelseutvecklingen inte med, inte att en av oss skulle behöva ta farväl av ett syskon redan nu. Min vän reser för att hälsa på sin bror, jag kramar henne på en tågperrong och säger att jag önskar att jag skulle kunna säga att allt blir bra, men att jag inte tror på det själv.

Vad säger man till den vars liv skakas om i grunden när man inte med någon ärlighet i världen kan säga att det ordnar sig? Vad gör man? Maktlösheten känns oändlig, men också rädslan – tänk om det varit jag, tänk om det varit min bror? Samma dag som beskedet kom skriver jag ett meddelande till min egen bror. I min familj har vi inte för vana att använda stora ord om våra känslor för varandra. I min familj har kärlek och omtanke ofta uttryckts genom att lägga kakel, riva hus eller bjuda på mat. Plötsligt blir jag rädd för att detta inte är tillräckligt, att han kanske är borta i morgon utan att jag fått ur mig orden om att jag älskar honom och är tacksam för att han är min bror.

»Vad säger man när man inte med någon ärlighet i världen kan säga att det ordnar sig?«

Maktlösheten upprepar sig när dödsbudet kommer några veckor senare. Jag har ingen aning om vad jag ska göra bortsett från att tala om för min vän att jag är så ledsen över hennes förlust. Vi bor inte i samma stad och våra vardagsdiskussioner sker i text, över messenger. Vi delar frustrationer och glada överraskningar, trötthet, tacksamhet, oro för framtiden, minnen från förr. Kan man ens prata om sin vardag när ens vän har mist sin bror? Jag tvekar i någon dag tills jag börjar inse att tystnaden på messenger om allt som inte handlar om dödsfallet och sorgen är besläktat med att gå över till andra sidan gatan för att undvika att möta den sörjande. Så jag skriver, och gör det först trevande, på ett alldeles nytt sätt rädd för att uppfattas på fel sätt.

Mitt trevande och min hjälplöshet får mig att undra om vi någonsin talade om sorg när jag gick i skolan. Om vi någonsin under lektionerna där lärarna försökte ge oss verktyg för att leva självständiga liv fick höra hur man stöder den som har sorg? Var det så att ingen nämnde det, eller var det så att det kändes för abstrakt, att det inte fastnade i minnet? Ändå kommer ingen av oss att komma undan döden, vare sig vår egen eller våra älskades. Vi knyter band till de människor som blir oss givna och blundar hårt, hårt för att inte tänka på att vi en dag kommer att skiljas åt, om inte annat så av dödens slutgiltighet. Inför detta ofattbara önskar jag att det fanns något jag kunde lyfta i försvar, en sköld att hålla upp framför min vän. Men i den ofullkomlighet som det jordiska livet är får jag ta till det jag har, mina öron och händer och armar. Lyssna, ge en kram, baka favoritkakorna.

Erika Rönngård är redaktör.

Erika Rönngård
– Det var inget lätt beslut att lämna församlingen. Jag hade gett den både hjärta och själ.  Jag hade känt en kallelse till församlingen och undrade om jag sviker den.  Men det var en tid för förändring på många olika plan.

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48
– Om jag får någon att skratta kan det vara jättevärdefullt. Jag har alltid tänkt att min själ går i moll, säger Anne Hietanen.

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00
Att försöka vara religiös – det är ingen idé, tänker Nina Åström.

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00
78-årige Donald Trump är med en klar marginal favorit i kyrkosamfund som våra – dominerande vita, protestantiska kyrkor.

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00
Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

Mia Anderssén-Löf är kyrkoherde i Nykarleby församling.

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15
Julen bryter av mot vardagen och slitet. Därför känns den så viktig för många av oss, säger Maria Sundblom Lindberg.

Familjejul. Kompromiss är julens ledord nummer ett, säger prästen och familjeterapeuten Maria Sundblom Lindberg. 19.12.2019 kl. 00:01
Eva Biaudet önskar sig stöd för de mänskliga rättigheterna i julklapp.

julfirande. Eva Biaudet läser julevangeliet varje jul. Hon tilltalas av moderskärleken, men påminns också om att Maria, Josef och det nyfödda barnet var en familj på flykt. 19.12.2019 kl. 00:01

profilen. Som tonåring ville Elefteria Apostolidou byta tillbaka till den ortodoxa kyrkan som hon döpts i. Men istället blev hon konfirmerad, blev hjälpledare, skrev religion i studenten och sökte in till teologin. En måndagsmorgon i butikskassan visste hon: Jag vill bli präst. 16.12.2019 kl. 16:13