”Vad heter den där sporten du sysslar med ... tyngdlyftning?”
Det är inte första gången jag får frågan – och den är inte speciellt oväntad för någon som är intresserad av vad som troligen är en av de minst publikvänliga idrottsgrenarna som finns. (Möjligen med undantag för orientering – men berätta inte för min släkt att jag sagt det.)
För ett par veckor sedan hölls ett stort världsmästerskap i vårt västra grannland. Det var en två veckor lång tillställning med hundratals tävlande, men den fyllde inga arenor och sålde inga dyra tv-rättigheter. Den sågs knappast ens på sportsidorna. För den stora allmänheten är det helt enkelt inte så spännande att titta på människor i trikådräkt som förflyttar runda järnskivor i tre olika riktningar.
Ändå är styrkelyft (som ”den där sporten” heter) en gren som växer i popularitet, framför allt när det gäller antalet utövare.
Vid närmare eftertanke är det ganska logiskt. Att en motionsjoggare bestämmer sig för att utmana sig själv och anmäla sig till ett halvmaraton eller ett hinderbanelopp är inget ovanligt idag. På samma sätt är det möjligt för vem som helst som gått några gånger på ett gym och lyft en skivstång att börja med styrkelyft. Oberoende av om du är ung eller gammal, lång eller kort, liten eller stor, finns det en klass för dig. Principen ”alla spelar” passar egentligen lika bra in här som i juniorfotbollen.
Samtidigt är vikterna på stången obarmhärtiga. Det här är inte ishockey där ett lag som saknar kända namn kan komma från ingenstans och vinna ett VM. Siffrorna på pappret berättar med stor sannolikhet vilka som kommer vara de bästa.
Varför tävla när det inte finns chans att vinna?
Svaret blir: Varför inte?
» Ett mål att sikta på ger riktning och fokus och en slags mening.«
Tänk på löparen som för första gången korsar mållinjen efter 21 kilometer, utmattad och glad, trots att vinnaren i loppet säkert kommit i mål en timme före henne. Hon säger kanske för sig själv: ”nästa gång slår jag min tid”. Varför skulle det vara bara de allra bästa förunnat att kämpa för att bli ännu bättre?
Att tävla mot sig själv är att ha ett mål att sikta på. Ett mål att sikta på ger riktning och fokus och en slags mening.
Det här må gälla i sport, men det gäller också i livet.
Emelie Wikblad är redaktör.